Leve patriotismen!! 30 jan-09
Japp! Då var det fredag igen. Så skönt!
Jag har varit så trött hela veckan. Måste varaa allt fantastiskt tränande:P
Nu sitter jag här och bloggar, fastän det är strängt förbjudet. Busigt!
Förra lördagen bjöd på en hejdundrande fest i ett jättehus. Det var så jäkla snyggt!
Självklart var det massor av kollegor där oxå som (liksom jag) var gladare än vanligt (läs dagtid mån-fre).
Och det nya tillskottet på den danska avdelningen; massor med tatoooos. Trevligt att se på..
Vi dánsade och sjöng nationalsånger! Måste nog tyvärr erkänna att danskarna är betydligt bättre på sin. Dom kan ju faktiskt texten. Jag menar, vi svenskar försökte ju så gott vi kunde men det räckte inte till en seger.
Sån tur var så var Jenny med och tog över vinsten i landskampen när det var dags för shot-race. Vilken klippa! Räddade oss alla! Då blev det tyst på dom.
Haha! Leve patriotismen!!
Mmm. Det var det. Trevligt minne. Fula facebook bilder.
Jaja.
Ikväll blir det gymmet och sen chips och dip! Har längtat hela veckan och jag har lyckats hitta en chipssort som smakar nästan som lantchips!! Så nöjd.
Måste vila upp mig för imorgon. Först ett step-pass och sen är det lunch och Irländsk fotboll. Ska bli jättekul. Jag sällskapar med Joanne som bor i huset. Efterråt blir det coctails och svänga dom lurviga..
Söndag- återhämtning!
Jag har varit så trött hela veckan. Måste varaa allt fantastiskt tränande:P
Nu sitter jag här och bloggar, fastän det är strängt förbjudet. Busigt!
Förra lördagen bjöd på en hejdundrande fest i ett jättehus. Det var så jäkla snyggt!
Självklart var det massor av kollegor där oxå som (liksom jag) var gladare än vanligt (läs dagtid mån-fre).
Och det nya tillskottet på den danska avdelningen; massor med tatoooos. Trevligt att se på..
Vi dánsade och sjöng nationalsånger! Måste nog tyvärr erkänna att danskarna är betydligt bättre på sin. Dom kan ju faktiskt texten. Jag menar, vi svenskar försökte ju så gott vi kunde men det räckte inte till en seger.
Sån tur var så var Jenny med och tog över vinsten i landskampen när det var dags för shot-race. Vilken klippa! Räddade oss alla! Då blev det tyst på dom.
Haha! Leve patriotismen!!
Mmm. Det var det. Trevligt minne. Fula facebook bilder.
Jaja.
Ikväll blir det gymmet och sen chips och dip! Har längtat hela veckan och jag har lyckats hitta en chipssort som smakar nästan som lantchips!! Så nöjd.
Måste vila upp mig för imorgon. Först ett step-pass och sen är det lunch och Irländsk fotboll. Ska bli jättekul. Jag sällskapar med Joanne som bor i huset. Efterråt blir det coctails och svänga dom lurviga..
Söndag- återhämtning!
En manlig variant av Janis Joplin.
Ok, jag kan väl likagärna erkänna direkt att jag har vart kass på att uppdatera bloggen. Och jag har ingen bra anledning heller!! Tycker till och med själv att det är trist när jag gör såna här långa uppehåll. Har bara inte alls haft nån lust att skriva. Vet inte men vintern har alltid en negativ inverkan på mig (som så många andra). Jag tappar liksom gnistan helt och hållet. Men nu är det ändring på det. Nedräkningen har börjat, jag har cirka 18 veckor kvar här innan jag är åter i Götet och Linné. Det känns kul, men inte bara. Jag med min separationsångest kommer ju må jättedåligt över att behöva lämna alla som jag lärt känna här. Det tog ett tag, men nu känns allt ok. Har liksom anpassat mig nu efter hur saker och ting fungerar här.
Om det är nåt jag lärt mig så är det att vissa saker inte är så mkt att bry sig om. Vissa saker kan man inte påverka och är därmed oxå helt onödiga att lägga energi på.
-det, och att irländska killar är svåra att fånga! Haha, det är en väl genomtänkt observation som jag gjort under min resa.
Nåväl. Sammanfattning:
London: En ljuvlig helg! Med massor av god mat, shopping, vänskap och skratt! Precis vad man vill ha när man åker iväg. Det och en del öl förståss;) Jag bodde ju hos Martin vid Tower Bridge, vilket visade sig vara ett fantastiskt område med en marina full av löjligt stora båtar med "tillträde för behöriga"-skyltar endast! Väldigt trevliga att se på!
Jag spenderade hela fredagen inne i stan med Peter och shopping (mysigt värre), innan jag fick göra ett snabbombyte för att möta upp Martin i Chelsea och gå på vernissage med några av hans engelska polare.
Det var trevligt och flummigt skulle jag vilja säga. Alla tavlor hade samma motiv mer eller mindre- nämligen Provence! Och var dessutom till antalet, betydligt färre än alla de olika vinsorter som bjöds. Inte mig emot dock! Konstnären var vad jag närmast skulle beskriva som en manlig variant av Janis Joplin. Och han sa: "Hope to see you soon" , när vi skulle gå. Det hela var mkt annorlunda, men kul!
I ett par timmar fick jag dessutom stå ut med gliringar såsom, säg: törti tree and a törd!!, och besvara frågan om varför jag som svensk talar engelska influerat av irländska. Jaja, klart att det blir tydligt när jag bara pratar med irländare och sen åker till england. Jo, tack! Jo, tack!
Lärdagen var vi på Harrods och sen ute och åt med några svenskar som oxå flytt Svedala. Väldigt trevligt! Vi åt japanskt och jag lyckades ta mig egenom hela middagen med pinnar! Jag var mycket stolt och fick massor med beröm. Kändes bra:) Efter det blev det några klubbar och sen tuben hem.
öndagen avnjöts på Starbucks och i soffan med pizza och cola innan jag fick ge mig av till flygplatsen igen.
Julledighet: Hem til Göteborg en riktig skitdag. Det liksom blåste/regnade/snöade/ med full kraft i sidled när jag steg av planet. Usch, tänkte jag för migsjälv och mindes genast ett Göteborg som jag inte gillar. Allt det ändrades ju såklart snabbt när jag fick träffa min familj:) OCH därmed Lill-Fisen! Han är om möjligt ännu finare och goare än jag mindes honom. Vilken pärla! Om det inte var för honom och min lägenhet så finns det inte en möjlighet att jag hade åkt hem i maj. Det är ju nu det börjar bli roligt!!
Min födelsedag till ära, gjorde jag en mumsig smörgåstårta och spenderade kvällen med Staffan och Cinna.
Sen bar det av till Degerfors, där vi gjorde absolut ingenting i en veckas tid. Såå härligt!! Och mysigt att få träffa morfar lite.
Nyår: Fest hos paret Holtner som vanligt. Och som vanligt var det super lyckat!!! Tack Sara och Daniel för det!
Sen gick allt i raketfart. Plötsligt var det dags för mig att åka tillbaka till Irland. Kändes konstigt ocg vemodigt! Sune skrek när jag skulle gå, vilket gjorde att inget kändes värt att åka tillbaka till. I det läget vill jag bara stanna med honom och ta med honom hem till linné. Usch och fy! Lilla vännen!!
Nu har det snart gått en månad sen jag kom hit igen och livet rullar på som vanligt.
Förra helgen var jag över hos parte Sturgeon i Killiney på middag och vinsession med Sofia. Väldigt trevligt! Patrick hade en vän över oxå, som även han var amerikan och trevlig. Kul kväll.
I tisdags hade vi lite husfest. Alla vi som bor här. Vi lagade tacos, drack vin och gjorde charader. Paret ska gifta sig och sen flyttar dom ut. Vi är alla bjudna på bröllopet som är om 2 veckor i Wexford och ska bo på ett fyrstjärnigt hotel. Det ser jag fram emot. Men först ska jag på fotboll. I år är det nämligen 150 års jubeleum för GAA-Irländsk fotboll och den äldsta arenan i den äldsta delen av Dublin ska ha hela festen. Det blir musik och matcher och fyrverkerier. Hur kul som helst. Jag ska gå med Joanne. En av tjejerna i huset. Inte förrän nästa helg dock:(
Denna helgen är det fest i danskarnas hus. Det kan ju gå hur som helst. På lördag klockan 19,30 är det uppställning i Rathfarnham och sen får vi se vart kvällen bär oss..
Jag gör mina timmar på gymmet och kämpar på. Ser inget resultat än, men jag antar att det tar ett tag. Fick gå in för vägning och mätning och diverse tester igår och om 6 veckor ska det följas upp och se om det hänt nåt. Därför känner jag att jag får lägga i en högre växel. Känns ju pinsamt att komma tillbaka om inget har ändrats.
Nåväl, nog om mig. Jag måste jobba lite nu. Jouren har börjat och tekniker måste sättas i arbete.
Tjo och Thim, Kära pulik.
Till vi ses igen!
Om det är nåt jag lärt mig så är det att vissa saker inte är så mkt att bry sig om. Vissa saker kan man inte påverka och är därmed oxå helt onödiga att lägga energi på.
-det, och att irländska killar är svåra att fånga! Haha, det är en väl genomtänkt observation som jag gjort under min resa.
Nåväl. Sammanfattning:
London: En ljuvlig helg! Med massor av god mat, shopping, vänskap och skratt! Precis vad man vill ha när man åker iväg. Det och en del öl förståss;) Jag bodde ju hos Martin vid Tower Bridge, vilket visade sig vara ett fantastiskt område med en marina full av löjligt stora båtar med "tillträde för behöriga"-skyltar endast! Väldigt trevliga att se på!
Jag spenderade hela fredagen inne i stan med Peter och shopping (mysigt värre), innan jag fick göra ett snabbombyte för att möta upp Martin i Chelsea och gå på vernissage med några av hans engelska polare.
Det var trevligt och flummigt skulle jag vilja säga. Alla tavlor hade samma motiv mer eller mindre- nämligen Provence! Och var dessutom till antalet, betydligt färre än alla de olika vinsorter som bjöds. Inte mig emot dock! Konstnären var vad jag närmast skulle beskriva som en manlig variant av Janis Joplin. Och han sa: "Hope to see you soon" , när vi skulle gå. Det hela var mkt annorlunda, men kul!
I ett par timmar fick jag dessutom stå ut med gliringar såsom, säg: törti tree and a törd!!, och besvara frågan om varför jag som svensk talar engelska influerat av irländska. Jaja, klart att det blir tydligt när jag bara pratar med irländare och sen åker till england. Jo, tack! Jo, tack!
Lärdagen var vi på Harrods och sen ute och åt med några svenskar som oxå flytt Svedala. Väldigt trevligt! Vi åt japanskt och jag lyckades ta mig egenom hela middagen med pinnar! Jag var mycket stolt och fick massor med beröm. Kändes bra:) Efter det blev det några klubbar och sen tuben hem.
öndagen avnjöts på Starbucks och i soffan med pizza och cola innan jag fick ge mig av till flygplatsen igen.
Julledighet: Hem til Göteborg en riktig skitdag. Det liksom blåste/regnade/snöade/ med full kraft i sidled när jag steg av planet. Usch, tänkte jag för migsjälv och mindes genast ett Göteborg som jag inte gillar. Allt det ändrades ju såklart snabbt när jag fick träffa min familj:) OCH därmed Lill-Fisen! Han är om möjligt ännu finare och goare än jag mindes honom. Vilken pärla! Om det inte var för honom och min lägenhet så finns det inte en möjlighet att jag hade åkt hem i maj. Det är ju nu det börjar bli roligt!!
Min födelsedag till ära, gjorde jag en mumsig smörgåstårta och spenderade kvällen med Staffan och Cinna.
Sen bar det av till Degerfors, där vi gjorde absolut ingenting i en veckas tid. Såå härligt!! Och mysigt att få träffa morfar lite.
Nyår: Fest hos paret Holtner som vanligt. Och som vanligt var det super lyckat!!! Tack Sara och Daniel för det!
Sen gick allt i raketfart. Plötsligt var det dags för mig att åka tillbaka till Irland. Kändes konstigt ocg vemodigt! Sune skrek när jag skulle gå, vilket gjorde att inget kändes värt att åka tillbaka till. I det läget vill jag bara stanna med honom och ta med honom hem till linné. Usch och fy! Lilla vännen!!
Nu har det snart gått en månad sen jag kom hit igen och livet rullar på som vanligt.
Förra helgen var jag över hos parte Sturgeon i Killiney på middag och vinsession med Sofia. Väldigt trevligt! Patrick hade en vän över oxå, som även han var amerikan och trevlig. Kul kväll.
I tisdags hade vi lite husfest. Alla vi som bor här. Vi lagade tacos, drack vin och gjorde charader. Paret ska gifta sig och sen flyttar dom ut. Vi är alla bjudna på bröllopet som är om 2 veckor i Wexford och ska bo på ett fyrstjärnigt hotel. Det ser jag fram emot. Men först ska jag på fotboll. I år är det nämligen 150 års jubeleum för GAA-Irländsk fotboll och den äldsta arenan i den äldsta delen av Dublin ska ha hela festen. Det blir musik och matcher och fyrverkerier. Hur kul som helst. Jag ska gå med Joanne. En av tjejerna i huset. Inte förrän nästa helg dock:(
Denna helgen är det fest i danskarnas hus. Det kan ju gå hur som helst. På lördag klockan 19,30 är det uppställning i Rathfarnham och sen får vi se vart kvällen bär oss..
Jag gör mina timmar på gymmet och kämpar på. Ser inget resultat än, men jag antar att det tar ett tag. Fick gå in för vägning och mätning och diverse tester igår och om 6 veckor ska det följas upp och se om det hänt nåt. Därför känner jag att jag får lägga i en högre växel. Känns ju pinsamt att komma tillbaka om inget har ändrats.
Nåväl, nog om mig. Jag måste jobba lite nu. Jouren har börjat och tekniker måste sättas i arbete.
Tjo och Thim, Kära pulik.
Till vi ses igen!
