missjagne

Efter en veckas massa märkliga upplevelser av sorg, saknad o längtan (såklart även skratt och gläde) pratar jag av mig med Min Älskade Vän Jenny Ljung som då skickar en dikt till mig som följer nedan. Så fint!! Tack Kära Jenny!

Vänner,är dom riktigt sanna?

Är det människor som tänker stanna?

Dom som finns där när man gråter,

som bryter ihop men sedan kommer åter.

Det finns många som lovar men aldrig håller fast.

Ett löfte är heligt, man måste stå sitt kast!

En vän är kärlek och tillit,

utan krav på måsten och skvallrig skit.

man har varann i vått och torrt

både i stort och i smått.

Känns det rätt, är det givet,

en riktig vän varar hela livet!

 

Jag sitter i detta nu och kollar på svts kanal 1 där dom i värsta typen av en svensk- "jag bugar mig för överheten anda", hyllar vår Kronprinsessa Victoria som idag blir 32 år gammal. 
Jag som inte alls förstår mig på denna fascination för det svenska kungahuset, skäms mest!
Inget ont om familjen i sig, men dem runtom. Kan liksom inte alls förstå vitsen med att ha en familj som ska livnära sig på staten och representera Sverige utan att egentligen ha nån makt och som andra "vanliga" människor ska buga sig och tippa på tå för..

Vad som är ännu märkligare är att plötsligt dyker det upp en brutta i rullstol på scenen. Hon har blivit inkallad för att inför Kronprinsessan få presentera Måns Zemmerlöf. (som för övrigt redan varit uppe på scenen en gång innan.)
Jag bara undrar: 
Är hon ditbjuden för att hon sitter i rullstol och man på nåt förvrängt sätt försöker sprida ett budskap om att alla är välkomna i detta nya moderna Sverige, eller är det bara en slump att just hon hamnade där?! Under hela hans uppträdande "dansade" hon dessutom rullstolsdans och såg lycklig ut. Missförstå mig rätt nu -jag ifrågasätter inte henne, utan snarare det faktum att det hymlas en hel del i vårt avlånga land.  

Presentatör är Mark Levengood som är en av Sveriges mest kända homosexuella personligheter, vilket kanske oxå säger en del. Jag hoppas däremot och (och tror) att han är där för att han är så skön!!
Och visst är det härligt att vi är så öppna när det kommer till borde olikheter och sexualitet.
Men hur långt har vi egentligen kommit när vår kära kungafamilj år efter år sitter på rad i samma ordning i samma dräkter och vi andra fortfarande tilltala familjen i andra eller möjligtvis tredje person?
Vill vi kanske mer än vi kan?!

Länge leve Sverige

Idag har varit en lång dag för både mig och Lillis.
Vi gick  upp kl 7 för att åka på pedikyr-kurs på Hisingen. Kom dit tio minuter försent, men sen var det full rulle.
PREP, fotbad och gelémassa. Nu blev det fransk pedikyr så det stod härliga till. Verkar som att nån där uppe utnämnt mig till den fascinerade av France i landet
(fransk bulldogg, fransk bil, fransk ost, fransk manikyr/pedikyr, franskt vin, fransk baguette mm.)
Hur som helst; Det var bara jag och Annika (och Lillis såklart). Vi skvallrade en massa och åt buffé på kinan under innan det var dags för mig att ta en tur i affären där (som alltid verkar billigare än den är -det är ett rån varje gång!!!) Jag köpte en massa kul för salongen. Dettta kommer att bli en storsäljare, det känner ju jag :)
Klockan halv fyra tog vi vagnen därifrån och till Guldheden där vi skulle jobba sen.
Jobb jobb. Först somnade han i hallen. På sidan med tungan ut! Sen, när jag kom med rullstolen -i soffan för att inte vara i vägen och för att ingen skulle störa hans dyrbara sömn.
Jag fixade och donade innan jag tvingade min stackars fransman till promenad mot Linnéstaden igen. Väl hemma närmast kollapsade han i hallen. Lilla lilla Gubben! Han har varit såå duktig och alla tjejerna på skolan blev såklart kära i honom :)
Men trots detta är han glad om ömsint mot sin Mammi :)

Ja, då var man hemma igen. Landning i torsdags-natt och sen dess har det gått i ett!
Fredagen spenderade jag på IKEA med inköp som bäddmadrass, pallar, ljus, toasits -såna saker. Och inte bara en gång kom jag på mig med att säga "Sorry" och "excuse me" till folk när jag eller dom stod i vägen!! Pínsamt. Men föga anade jag att det skulle bli ännu mer pinsamt att gå hela Linnégatan ner innan jag insåg att jag hela tiden tittat tå fel håll när jag skulle korsa gatan! För att inte nämna farligt. Stackars Sune!
På kvällen kom grannen förbi och tog ett par öl med mig. Mycket trevligt :)
Sjukt skönt att ha en egen lägenhet igen. Med ett alldeles eget badrum. Min känsla när jag först steg in i var obetalbar..
Kändes som att stiga rakt in i en lyxlya!

Lördagen: Matinköp och fixning här hemma. Jag lyckades lura hit mina föräldrar för att hjälpa mig med att hänga upp tavlor och sånt kul. De var båda lyckligt ovetande tills jag började erbjuda öl och tog fram verktyg. Hihi! Men fint blev det. Senare kom grannen, Kalle och Cinna förbi och det var tid för fler öl såklart..

Söndag: Slappdag med pizza, Sune och promenad i Slottis.

Måndag: Hade möte med revisorn där vi gick igenom alla detaljer för företaget och fyllde i en massa papper och sånt. Tråkigt men väldigt viktigt! Belöning blev middag hos Cinna.

Tisdag: Date med Cissi på Skinconsept. Vi käkade lunch la en order på Dermalogicas startpaket och några foundations från Jane Iredale. Väldigt spännande!

Klockan 9 imorse blev jag väckt av en liten kille som ville mysa och en stund senare kissa. Klädde på mig och gick en promenad och sen var det dags för källaren och rotning av personliga ägodelar som jag förträngt att jag har. Herregud, vem äger allt det där egentligen? Inte kan väl jag samlat på mig allt det där?! Skrämmande.

Jag tittar just nu på ett program som heter "Hjälp, jag är med i en japansk tv-show". Mycket underhållande. Svenska kändisar har blivit skickade till Tokyo för att vara med i en massa tävlingar. En var frågetävling där dom frågade Anna Book vad Sveriges statsminister heter. (hon satt fastspänd i en stol och hade ett flertal japaner som tutade och tryckte tårtor i hennes ansikte)
Hon svarade: Jag vet inte! Fick mig osökt att tänka på Jenny och hennes sköna kommentar om Herr Reinfeldt..
Senare i programmet fick dom klä sig i säldräkt och glida ner för en rutchkana. Stackars Anna fick göra om det tre gånger och hade dödsångest varje gång.
Elak som jag är skrattade jag, fast jag tyckte synd om henne oxå! Förnedrings tv på hög nivå.

Sune och jag låg på en filt i Slottskogen i timmar idag. Det har varit helt underbart väder! Lillen hade massor att se på och jag uppdaterade mig i kändisarnas liv. Gottade mig lite i skvallret och alla osanningar.

Jag har fått dille på kapris. Fattar inte vad som hänt med mina smaklökar. Har väl aldrig tyckt om det innan, men nu älskar jag det. Och hela tiden undrar jag - är det ens gott?

"Livet är som ett timglas. Man måste vända det upp och ned lite då och då."

Då var den här. Min sista vecka på HP och som invånare av Dublin stad.
 
Förra veckan på jobbet var väldigt kort. Började min långhelg på onsdagen.
Jag, Joanne och Barbara lämnade huset på Temple Square runt 7 på kvällen. Vi stannade på vägen och hade middag på en flådig Italiensk restaurang innan vi drog vidare ner till Cork. Väl där cirkulerade vi en stund i staden då vi tagit fel avfart och därför inte längre kunde följa vägbeskrivningarna. Väl på hotellet uppstod en skum situation då vi bokat rum för två, men var tre. Planen var att smuggla in Barbs just som vi gjort i Wexford. Men så blev det inte. Jag och Joanne checkade in i receptionen som vanligt. Killen där frågade en massa frågor om vilken typ av rum vi bokat. När vi svarade dubbel, ville han ge oss ett twin-room, vilket vi såklart inte ville eftersom vi skulle vara tre i sängen. Detta resulterde i att han gång på gång frågade om vi verkligen skulle sova i samma säng. Han trodde uppenbarligen att vi var lesbiska!
Efter detta skulle han gå med oss ut för att öppna grindarna till parkeringen. Han passerade först bilen med Barbs i men vi beslutade oss för att han inte sett nåt. När vi sen backade ut och insåg att vi skulle behöva köra förbi honom, körde vi tillbaka in i rutan vi stod och släppte av henne som sprang in i foajén och gömde sig. Allt detta medans en av hotellets andra gäster stod och rökte precis utanför dörren och kunde se hela händelseförloppet! 
När vi väl lyckats parkera och få in all packning var det dags för pinsamhet nummer två. Vi kunde inte hitta hissen och irrade omkring som yra höns när killen från receptionen dök upp igen och visade oss alla tre till rätt ställe. Vi höll på att skatta ihjäl oss av skam. 
Väl på rummet gjorde vi oss klara för att gå ner i baren och ta ett par drinkar. 
Jag köpte första rundan (av samma kille) utan problem. Samma för Barbs. Men när Joanne skulle beställa frågade han henne rätt ut om vi tänkte vara tre på rummet. Skamset och tvekande blev hon tvungen att svara ja. 
Då sa han: "men varför sa ni inte det. Jag kunde ju ha gett er ett dubbelrum m en extra singelbädd!"
Pinsamt värre. Vi kände oss ungefär som ett gäng småflickor med handen i kakburken. BUSTED! 
Men vi fick ett nytt rum med en dubbelsäng, en singel och två toaletter för samma pris. Inte tokigt alls..

Torsdagen började vi med en frukost på hotellet och sen vidare ner på stan för lite shopping. Efter det gick vi en guidad tur i ett gammalt kvinno fängelse. Jätte intressant!, Men hemskt! 
Kvinnor och barn fängslades för att dom under svält tvingats sno mat för att överleva. Vissa brott till och med begångna för att få hamna i fängelse. Då skulle dom iaf vara garanterade mat under sin tid inne. Usch!   
En kvinna var fänslad för fylleri och rökning.
Först nu efter att ha bott här ett år kan jag börja förstå vad Irland gått igenom i svunna tider. Vilken historia!
Men trots denna tragiska tid är Irländare positiva och patriotiska som få. Vi svenskar borde få en dos av det..

Efter vår korta men intensiva tid i finkan gav vi oss av till vad jag trodde skulle vara en kyrka med ett torn med fantastisk utsikt. Men väl där fick vi reda på att det var en mässhall i en gammal borg. Och visst fanns där ett torn, men det var under renovering p g a säkerhets risk- och nån utsikt var det inte tal om.
Dessuton hamnade vi mitt i en utställning om "The Big Bang"!
Inte jättelyckat! Vi drog tillbaks till hotellet för en liten snooz innan middagen kl 7.
Trerätters med vitt vin blev det, innan vi drog in till stan för en helnatt.
Vi hamnade på ett ställe som hette O`Reardons. Där stannade vi och dansade hela natten.
Fredagen åkte vi hem igen.

Joanne skulle åka vidare upp til Cavan och släppte av mig nånsans ute på Norra sidan. Där är man inte i onödan.
Vi hade skämtat om att allt går bra bara man undviker ögonkontakt med nackersarna och aldrig säger nej om dom ber om något. (Så som mobil eller plånbok)
Självklart steg det på en drös av dom på LUAS:en. Alla i olika färger på sina träningsoveraller och stora örhängen. Det bara osade trubbel om dom. Men till deras försvar måste jag säga att dom höll sin ganska lugna ända tills vi anlände i stan. Då jäklar brakade det loss och dom slogs av vagnen och fortsatte på perongen. Den äldsta av dom -en kvinna i 45-årsåldern slogs som en hel karl. Det var helt absurt. Vilka knytnävar! Hon matade slag efter slag på den ena killen som om det var det mest naturliga i världen. Helt galet!
Jag kunde inte sluta stirra, men gjorde såklart mitt bästa för att undvika ögonkontakt :P

Väl över i säkerhet på den södra sidan mötte jag upp Jenny i Rathmines för de sedvanliga fredagsvinet. Vi satte oss på "Toast" och drack pinot grigio. Mkt trevligt. Victor mötte upp med oss senare och vi gick tillsammans och handlade mat för att laga middag.

Lördag morgon åkte jag och V in till stan för att gå på "Body"- en utställning med döda kroppar som behandlats för att inte ruttna. (Alla såklart frivillgt donerade för forskning) Det var vidrigt, men samtidigt väldigt intressant. Alla kropparna var uppskurna på olika sätt för att man skulle kunna se hur vi ser ut på insidan. Det var en skum doft därinne och mer än en gång kändes det som att kvälvningar var inom närhåll. Men det gick bra och som sagt - det var jätte intressant!
På vägen hem shoppade jag lite bebis kläder till det kommande brorsbarnet. Till Ella blev det ett par nya skor såklart :).

Det öste ner och blåste orkan i sidled hela dagen så det var två mkt förnöjda som kröp till kojs en stund för att få upp värmen igen. Sen lagade vi fajitas och mumsade innan vi gjorde oss iordnijng för min sista natt med gänget på D2.
Väldigt lyckat!

Gårdagen tillbringade jag med V och bowling + tvårätters på Marios i Ranalagh. Till det såklart EN flaska pinot grigio, Blush!

Snipp Snapp slut, så var även den veckan slut! 

Nu återstår bara förberedelser för hemgång. Bara 3 dgr kvar nu..

Har nu i X antal timmar suttit och försökt pimpa till bloggen, men antingen är det jag som är för trög eller så suger deras beskrivningar. Jäkla irriterande!

Kontoret idag:

*Jag och Jenny bakis efter en spontan gårsfest i min trädgård med rosévin och Björn Afzelius låtar.

*Belgarna högljydda som få (inget nytt där)

*Jag har printat ut info om Cork eftersom det är dit jag tänker dra efter jobbet.

*Marcus kom tillbaka sen efter lunchen då han somnat i en stol i cantinen! (och nej, det är inte första gången)

*Jag har skällt ut tre för att dom messat upp mitt rosa bredband och min rosa telefon som jag hade beställt.

*Elin var pissed off på sin bank om ett kodkort och skällde ut kvinnan i andra sidan luren.

*Bajskorven var tillbaka.

*Systemet gick ner.

*V råkade paja jourdatorn.

*Jag läste facebook och hade fått ett nytt meddelande från min date Victor som hade varit på nätet och fått ett meddelande översatt.
Såhär stod det: 
"sov gott sallskapsdjur, hoppas sangen brukar vara sa svettig kvall xv" 
(ps. jag hade klagat över lite sömn då jag höll på att rinna bort, men inte orkade ta av mig täcket)

*Hade en minst sagt ivrig dialog med två av mina tekniker. Den ena frågade om jag var hetsig idag. (blir kanske lite putt ibland när dom inte gör som jag vill)


Jappen helt vanlig dag på kontoret. Även denna dag kom till ett slut. Fast om nån hade sagt det till mig imorse så hade jag inte trott dom! Nu är det dags för Cork.

Here I come!

Sune: Mammis, mammis!

Nyss hemkommen efter en härlig helg i  Galway. Vilken stad! Och vilka vyer.
Det började si sådär. Ösregnade när vi gav oss av efter jobbet och på busshållplatsen insåg vi att vi hade ingen som helst aning om vad vandrarhemmet hette eller nåt nummer till det. HELT oorganiserade. Inte heller hade vi ringt för att konfirmera att vi skulle anlända senare på kvällen.. Som tur var var en kollega kvar på kontoret och kunde logga in på min mail för att läsa alla detaljernja. Puh! 
Fredag spenderade vi på puben med låtar som "Galway Girl" och "Whiskey in the jar"! Anlände inte tidigare än 9 på kvällen.
Lördag blev sightseeing hela dagen på en buss. Med fantastiska guider och en massa fantastiska upplevelser. Bland annat "Cliffs of Mohar" som det spekuleras i huruvida det ska räknas som ett av världens sju underverk eller ej!! (Jag röstar för). Klipporna liknar inget annat och är 8 km långa! Helt fantastiskt! 
Guiden berättade att en 20-årig kille från Ungern, tidigare denna månad dött då han trillat ner efter att gått för nära kanten för att få ett bättre kort. "Tråkig utgång men ett jäkla fint kort, sa guiden". :)..

Efter det gick vi på puben och kollade  fotbollen (Liverpool-Chelsea 3-0) Vi bokade bord på en restaurang vid namn "Gemmelle´s", där vi åt laxpaté och musslor. Såklart med en flaska Pinot Grigio till. Sen blev det puben igen -och dans..
Supertrevligt! Så mysigt att se lite av det Irländska landskapet. Det ÄR vackert!
Jag är HELT slut idag!
Nedan följer ett utdrag av ett par av helgens alla kommentarer:

*Fredrick Reinfeldt låter som en nynazist. (Jenny´s konstaterande efter att ha frågat mig vad Sveriges primeminister heter?!)

*You two, will you just shout up for a moment! (snubbe på bussen ner som uppenbarligen fått nog av vårt kackel och inte längre orkade hålla sig)

*Keep the kids safe! (guiden efter att ha visat oss ett slott där Michael Jackson tydligen varit spekulant på att köpa. Och sen sa han: "You might be looking at the next Neverland."

Vad som däremot inte var roligt var J´s sms om att A är död. 29 år, nybliven pappa och död av en överdos. Andra gången nu. Efter att han (efter 3 veckor i koma) överlevde den förra så kändes det på nåt knäppt sätt som att han skulle överleva oss alla.  
Så blev det inte.

Denna våren verkar full av dödsfall. På onormalt kort tid har inte mindre än 4 självmord begåtts och nu alltså ytterligare ett dödsfall. Nu får det vara bra!

Orkar inte med killar. Så fort det börjas kännas (brännas), plockar dom fram sina soldater och börjar marchera.. Tröttsamt! Jag lägger ner.

Japp. Då var vi här igen. Lite bakis efter en alldeles för spontan kväll på Comans, Rathgar med Ida och Jenny.
Goda kyckligvingar och smaskig öl dock. Inte blev det nåt sovande heller knappt. Jag var hemma runt 1 och fick ungefär samtidigt ett sms från Joey som bad mig komma in till henne en stund. Där blev jag såklart sittandes i ca två timmar till. Det är ju rena rama rockstjärne-fasoner på mig. Jag brukade ju vara en ganska så ansvarsfull människa...

Förra helgen var ju 1 maj och därmed långhelg.

Onsdagkväll spenderade jag med Sam. Vi var först i Rathmines, Toast på en drink och senare på skön reggae i Temple Bar och The Mezz. Sov ca 4 timmar och var inte alls lycklig över att få gå upp. Jag sov hos Sam och det gjorde det hela ännu värre när klockan ringde. Jag var så avundsjuk på honom som kunde ligga kvar i sängen.

På torsdags-kvällen hyrde jag och Joanne film (på Sams kort som jag uppenbarligen lyckats stjäla!!). Vi såg Hunger. En gräsligt dålig film om hunderstrejkande fångar i Irländska fängelser på 70-talet. Kan inte säga annat än kass!
Men big-macen vi fick i oss under tiden var helt underbar :).

Jag och Joanne var uppe i Powerscourt Waterfalls på fredagen och hade en lång promenad. Det var såå vackert! Just så som man föreställer sig den Irländska naturen. Och det var underbart väder!
På vägen därifrån blev vi attakerade av en fasan med klart mentala problem. Först skuttade den ut mitt i vägen framför bilen så att stackars Joey nästan körde på den. Sen med livet i behåll satte han efter sitt allra snabbaste. Han ömsom sprang ömsom flög efter oss en bra bit. Fruktansvärd upplevelse! Nära att jag spydde. Jag har ju ont av fåglar i vanliga fall och behöver då rakt inte bli jagad av en självmordsbenägen fasan!
Efter detta körde vi upp i bergen och åt lunch på Irlands högst belägna pub, Jonnie Fox´s. Där hade vi musslor och vitt vin. Lyxigt värre. En runda förbi Dundrum, ett sko-inköp(välbehövliga, jag hade ju inga med blommor på innan) , mat-inköp och vin-inköp senare drog vi oss hemmåt för att laga middag. Vi hade Jennie på besök för trevlig middag med potatisgratäng, sallad och massor med tjejsnack!
Joey avslöjade till exempel att hon under sitt år som student i Stockholm bara väntade på att någon skulle göra henne riktigt förbannad så att hon kunde få säga; "Håll Käften För Fan!" Utbytte intressant information likt den ända in på småtimmarna. En superbra dag!

Lördagen var det återigen dags för utgång. Mötte upp med Trish, Karol, Orlaith Jerry och Brian på McSorleys efter rugbyn. Det blev en betydligt senare och dyrare kväll än jag planerat (precis som vanligt), men det var så kul att träffa alla. 
Har inte sett Karol och Trish sen bröllopet.

Söndag eftermiddag blev jag upphämtad av Sam för lugnt middag och filmkväll hemma hos honom. Vi åt god pasta och kollade på The Wedding Singer, av alla filmer. Den var ju sjukt rolig..
Utmattad somnade jag runt 1 och blev sen körd till jobbet kl 6. Back to Bussiness!  

Känns som att det var en helt galen vecka.
Jag har tagit ledigt imorgon för att åka med Joanne upp till Cavan. Ska bli så kul att träffa hennes gulliga förräldrar igen.

Ikväll tänker jag bara vara en latmask och äta nåt fett! Kanske blir det lite chips..

Tack och Hej! Jag skulle vilja ha leverpastej!

Ok, uppdatering.

Hade jour. Den längsta nånsin. 8 dgr kanske inte låter så mkt, men fasen va tröttsamt det var att sitta innne i huset i fyra dagar! Väldigt förlösande att komma ut sen på tisdagen.
Men jag hade en trevlig påsk ändå tack vare min kära husinvånare. Middagar med vin och massa god mat, blev det :)

Angående min fika med Stjärten så hade jag verklingen ingen lust att han skulle komma förbi. Så på Söndagen stängde jag av ljudet på mobilen och lät den ligga på mitt rum. Har för mig att jag lovat honom att jag skulle ringa, men det gjorde jag ju alltså inte. (och inte han heller) Ända sen dess har han verkat pissed off med mig. Ger mig blickar som aldrig förr. Han benäms numera med namnet Ravi..

Så förra fredagen när jag äntligen fick lämna över datorn till en kollega var lyckan total. Jag och Joanne hade sedan länge bestämt oss för att gå ut den dagen, vilket vi oxå gjorde!. Om vi gjorde!
Först var vi och handlade lite mat och förfest öl., kom hem, lagade en wok m kyckling grönsaker och nudlar. Gott!
Sen blev det till att svida om inför stundande evenemang.
Snygga och fixade upp till tänderna tog vi en taxi in till Baggot Street och The Baggot inn, där vi planerade att ta ett par drinkar och sen dra vidare till Howl at the moon.
Men goda drinkar, intressanta konversationer och trallvänlig musik gjorde att vi blev kvar där hela kvällen.Vi hade hur kul som helst. Det var ett sånt där ögonblick där man önskar att man kan kunde stanna för evigt.

En kille kom upp till baren (där vi för kvällen parkerat), köpte oss nya drinkar och snackade en stund. 
Föreställ mitt garv när jag hör Joanne fråga om killen ifråga var Irländsk och han med en dublin-dialekt svarar: "Vad tror du? Jag har rött hår och en grön tröja!" Obetalbart :) 
Kvällen gick vidare i samma anda och vid 1-tiden dök Barbara upp (Barbie, the housemate) nyss slutat efter ett jobb i baren tvärs över gatan. Hon var nykter när hon kom, men kom snabbt ikapp oss med hjälp av tequila och Jaegerbums! (Jaegerbum=en shot jaegermeister i ett glas red bull som shottas!!)

Vid halv fyra stapplade vi i gemensam trupp ut på gatan för att haffa en taxi. Han körde oss nästan hela vägen. En bit innan vår avfart stannade han plöstligt och ville inte köra oss längre. Skrattande och lite förnärmade över detta faktum att han tyckte att vi var ett gäng pissheads (han såg uppenbarligen nåt som vi inte längre hade nog med insikt att se), skulle vi gå ur bilen. Utan att tänka på att min kjol är alldeles för snäv att bara svinga sig ur i, snubblade jag till och ramlade ur taxin -i bästa Bridget Jones-anda.
Det var det kärnfulla slutet på den kvällen..

Lördag morgon (klockan tre på eftermiddagen) knackade Joanne på min dörr och föreslog en promenad för frukost i Milltown. Där hade vi varsinn laxsallad och lite kaffe, med återhämtade krafter och i skinade sol traskade vi hemmåt igen. Vi var ju inbjudna att delta en tillställning på McSorleys i Ranalagh. Orlaith i huset fyllde år och ville ha oss där för ett par drinkar.
Jag och Joanne gick först på Russels där vi käkade och tog en öl innan vi begav oss mot målet.

Hade aldrig varit där tidigare och hade inga förväntningar alls på kvällen. Men fasen vilken bra kväll det blev! Dom spelade bra musik, som blev högre och högre ju längre kvällen fortskred. Såklart i takt med att vi upplevde världen som ett bättre och bättre ställe:)
Vi dansade och pratade massor med alla möjliga människor. Träffade på ett gäng gifta män i 35-års åldern, som kommit in till stan (dom bodde i ngn av Dublins finare förorter) Hur som helst, ironin flödade och samtalen blev bara roligare och roligare. Plötsligt pekade en av gossarna på mig och utbrast nickandes: "det är ju därför hon inte hade nån t-shirt på sig, det förstår jag nu." Jag fattade inte vad han menade men Joanne hade berättat för honom att vi bor 4 tjejer och en kille i samma hus. ("Lucky bastard var hans första uttryck" :P) Dom hade sedan spunnit vidare och Jo drev på med hur vi först bara tänkte att John vill vara hjälpsam när han erbjöd sig att ta hand om vår tvätt, men hur vi sedan märkt att det börjat försvinna en del kläder. (därav oxå alla mina toppar och det var därför jag var tvungen att gå ut i en klänning med urringning som egentligen krävde en topp av nåt slag under) 

Senare när vi står vid vår bord och tittar ut i vimlet fastnade jag i ögonen på en man med fantastiska såna. Länge blev vi ståendes och bara stirrade på varandra. Han kom närmare, gav mig sin telefon, jag skrev in mitt nummer och sa till honom att höra av sig. Sen gick vi hem.

När jag vaknade på söndagen hade jag fått ett sms där det stod att jag skulle höra av mig om jag kände för att mötas upp på en drink nån kväll. Det gjorde jag och i onsdags möttes vi på LUAS-stationen i Ranalagh. Jag var skitnervös! Visste ju knappt hur han såg ut. Det enda jag visste med säkerhet var att han kallade sig Sam. Men direkt när jag såg honom så föll alla bitar på plats.

Vi möttes, promenerade ner till Camden Street och in på Solas där vi tog en bärs och snackade i timmar. Han visade sig vara en supermysig kille. Djup! Och så mycket finare än jag mindes.
Halv Irländare och halv Amerikan. Han pluggar antropologi på University Collage of Dublin (UCD) som ligger precis brevid mitt jobb. Hade en supertrevlig kväll som avslutades med en liten puss *fniss* och en delad taxi hem till varsitt (såklart). 

Tre timmar senare var det dags för mig att stiga upp och gå till jobbet igen.
Inte lycklig då kan jag säga! Och inte snygg heller. Det syns ju numera när man inte får alla timmarna...
Senare bestämde vi dock för att träffas upp igen igår eftermiddag på en kaffe. Jag var såklart sjukt trött, men ville så gärna träffa honom ändå. Och det gjorde jag. (sminkad och halv-retucherad)  
Vi tog en kaffe på Café Moda i Rathmines och gick senare hem till honom där han lagade middag åt mig. Där fick jag oxå hälsa på brodern som han bor med. Lite tidigt kan man ju tycka, men det gick bra. Han var trevlig och avslappnad.
Runt 10 insåg jag att det var hög tid för mig att åkka hem. Han skulle köra mig hem, men hans bil bara vägrade att starta så det blev taxi för Miss Jagne.

Det är bra att jag åker så mycket taxi. Är ju grym på att orientera mig ifrån baksätet nu :) 

Idag är det fredag och det bubblar som vanligt efter fredadsölen här på kontoret. Kanske smiter förbi för en på vägen hem. Men det blir inte sent idag. Jag och Jenny planerar en tripp ut till fina Howth för att ha picknick på stranden och musslor på en av restaurangerna längs klipporna och vattnet. Får bara hoppas att vädret bjuder på solsken och värme. Ser inte så ljust ut för den planen dock.
Kanske möter jag upp med Sam senare.
Annars har vi iaf bestämt oss för att träffas på söndag för en liten dagstur nånstans som han inte vill berätta..

Sune, jag kommer om 7 veckor och lämnar dig aldrig igen!
Så stolt över dig med din väl upptränade förmåga för parning. (även om jag ser dig lite som en naturbegåvning, helt klart ett av de 7 underverken!) 
Jag håller så många tummar jag kan att det blir små mini-Sunisar denna gången ;)
Miljarder pussar och klappar och kramar

Kära publik;

Varsågod!!

Hej hopp!
Nu var det dags igen. Går på jour idag. Ska bli skönt faktiskt.

Igår va jag och Jenny och käkade sushi i Rathmines. Har äntligen hittat ett ställe som har normala priser. Självklart drack vi en massa vin oxå (som man måste till fisk) och blev fulla på kuppen. Senare åkte vi hem till henne och blev ännu fullare. Klockan 10 var det dags för MissJagne att åka hem :).

Vi har en coach som heter Gert. Men ingen (läs JAG) kan riktigt uttala hans namn. Så jag brukar kalla honom för Stjärt (en). Och härom dagen när jag och Jenny som vanligt promenerade till jobbet, körde han förbi. Plötsigt kom det en mening i mitt huvud: där åker en Stjärt på Beaver Row.. (gatan vi jobbar på) Tyckte det var ganska roligt.

Hur som helst. Han och jag har mer eller mindre en date på söndag. Jag kan ju inte lämna huset så han kommer hem till mig. Intressant :)

Förra söndagen var en helt fantastisk dag i Dublin. Jag och Jenny var bakis efter en kväll med god mat och massa vin i hennes läg, gick till parken där vi slappade i timmar. En man med en liten hund tilltalade oss plötsligt och undrade vilket språk vi talade. När vi berättade delade han med sig av sitt liv.
Tydligen hade han (en 70-åring från Cork) besökt Göteborg massor med gånger då han jobbade för Irlands Stadsminister.
Han berättade även om sin bror (i USA) som varje tisdag kväll har ett möte med psykolog -för sin hund!
Tydligen har hunden personlighetsstörning då han inte blev rumsrenhetstränad som valp.
Stackarn! Vet ju alla att man måste träna tidigt..
Undar vad Sune skulle förtälla om vi besökte en psykolog, han har ju varit med om en del i sitt 5 åriga liv...
Mannen avslutade iaf med att säga att det var bäst att koppla hunden då det var hans dotters och den förra hunden blev påkörd och dog när han passade den. Inte populärt att lämna tillbaka en död, sa han..

Finns många spännande varelser i vår herres hage!!

Tjo och Tjim, sim sala Bim!

Ok, jag svalde min stolthet och tog första steget med min (förra fredagen) sannings-sägande kollega.
Så här såg det ut:

Jagne, Fatima (Dispatch Reg. West) [11:12]:

 hej

A [11:15]:

 Tja

Jagne, Fatima (Dispatch Reg. West) [11:43]:

 Är vi ok?

A [11:43]:

 hmm, va menar du? Allt lugnt med mig iaf..

Jagne, Fatima (Dispatch Reg. West) [11:43]:

 ok

 bra

Jagne, Fatima (Dispatch Reg. West) [11:46]:

 kändes lite konstigt bara

 men det var ju bra då

A [11:48]:

 mm, ja lite konstigt efteråt och under veckan nu

 menar du

Jagne, Fatima (Dispatch Reg. West) [11:48]:

 precis

A [11:48]:

 yeah

Efter det? TYSTNAD...
Alltså, nu har jag gjort vad jag kan för att lätta stämningen och orkar inte bry mig mera. Vet inte vad jag ska säga.
Alla sanningar som sas kanske bara var packade lögner och tillgjorda fraser. I rest my case! Locket på!

Jag och Brian myser lite åt en pågående romans mellan två av husets speciella deltagare (minst sagt!!)
Hon: en annorlunda tjej med en annorlunda syn på livet och ett fnitter som sätter sig i väggarna.
Han: en annorlunda kille med långa långa blonda dreadlocks (varav en är röd och en svart) och på fötterna har han "skor" som närmast kan beskrivas vantar för fötterna. Som sockar med tår ungefär.
Tillsammans bildar de en väldigt intressant duo som tar varje tillfälle i akt att smita iväg och mysa lite. Ganska gulligt faktiskt:) Man blir nästan avundsjuk!

Igår var jag och J på Mother Reillys och drack ett par öl. Mkt trevligt, men som vanligt glömde jag att äta. Tur att det finns både B-vitamin och järn i öl...

En sak jag har funderat på med min kropp; jag har upptäckta att min rumpa blivit mindre och lika så min barm. Men jag har inte gått ner i vikt. Och nu till min fråga; kan det vara så att fettet omfördelats och därför ser mindre ut? Eller är det helt enkelt så att gravitationslagen slagit till ordentligt??? Jag har hört nånstans att en rumpa "sjunker" 12 cm under en livstid, men jag undrar om inte det var lite i underkant. Min verkar iaf satt stadig kurs neråt!

Vem vet, vem vet..

Trevlig Helg mina Kära!

Och Caroline: jag saknar dig oxå! i sommar ska vi mysa och grilla på din tomt.

Tjoho! Idag skiner solen och det är torsdag, Det är nåt med torsdagar. Som om man liksom fylls med ny livskraft eller nåt. 

Vi har inget att göra på jobbet och nu har jag kollat min mail, tagit en massa olika quiz på facebook, kollat upp olika abonnemang för bredband och annat som jag behöver när jag kommer hem, betällt en prenumeration på DamernasVärld (!), Läst recentioner om nya SonyEricsson W959 så det finns inte mycket mer att göra på nätet känner jag. 

Igår när jag som vanligt gick genom parken påväg hem från jobbet och lyssnade på radio,Var det två saker som fastnade i mitt minne. Det ena var om en man som blivit åtalad för att ha skjutit sin hustru till döds. Dom pratade om hur hemskt det var och vilket straff han kunde tänkas få. Sen avslutade dom med att säga att han även är åtalad för att ha haft en pistol!!!!
Jag som hela tiden trott att det är en förutsättning att ha en pistol för att man ska kunna skjuta någon...

Det andra var att Obama stulit sitt valtal från Byggare-Bob. Jag vet inte. Jag måste erkänna att jag inte känner Bob så väl och därmed inte känner till hans ledord,  så jag väljer att inte kommentera det hela.

Skum stämning här nu. Det är kanske bara jag men det känns som att alla väntar på något. Jag vet ju att jag väntar på att åka hem, men jag är oxå den ende som har en klar plan så jag vet inte riktigt varför det är så. 
Kanske det inte är. 

Ska nog ta en sväng till Sofia och Killiney på lördag. Grilla, dricka vin och snacka skit en helkväll. Efterlängtat!!

Det har varit såååå tråkigt de sista veckorna här då både Joanne och Jenny varit bortresta. Det är ju mest dom jag umgås med här. Joanne kommer dock tillbaks idag och Jenny på tisdag. Nice! 

Förra fredagen var intressant. Det var Casino-kväll på Dandelion. Har aldrig varit där tidigare, det var ett ganska juste ställe. Var dock inte många jag kände där. Men det var en intressant kväll, då en hel del sanningar blev sagda. Faktiskt så många att en person i huset nu mera inte vet hur han ska hantera det hela. Han har hela vecka undvikit att gå förbi min desk, men idag fick vi till och med ögonkontakt. Stackarn! Jag pratar gärna, men jag orkar inte ta initiativet till det. Men men time will tell, I´m sure :) Han är inte så gammal, och som Jenny brukar säga: "umgås man med barn så får man barnsligt beteende..."
 
Imorse när jag loggade in så hade jag fått en mail ifrån Jonas med bilder på Sune. Den Lilla Älskligen! Här är ett smakprov:
Håll till godo! :)

Jag var ju i Göteborg förra veckan. Hade sett fram emot detta enormt mycket! Och kul var det. Inte för att jag gjorde så mycket,  (låg mest på soffan och åt hemma hos mamma) men det var mysigt ändå. OCH jag hade tid att umgås med den lille. Älskade Älskade Sune!!

På flygbussen påväg till flygplatsen lyssnade jag på radio och det spelades låtar som "brown-eyed girl", och Maxi Priest. Satt där förväntansfull och funderade när jag plötsligt fick den där känslan av att jag är så glad att jag lever!! Hur fantastiskt är inte det och hur synd är det inte att vi ägnar den tanken såå lite tid. Iaf gör jag det. Dumt! Jag menar vi borde faktiskt stanna upp och uppskatta det vi har. 

En dag kom Joanne hem från en av sina många promenader. Jag stod i köket när hon kom in rosig om kinderna och sa: "Fatima, I know this sounds cheesy but I was walking down the street, with music in my ears and the sun was shining. And I got that feeling; I felt so happy to be alive!!" 
Jag brast såklart ut i skratt för att det lät så roligt, men det var ju hur sött (och tänkvärt) som helst!  

Min lycka varade dock endast till säkerhetskontrollen. Där blir jag alltid som förbytt. Nästan lite aggressiv, med diverse argument på lut för den som vill påpeka att jag har nåt jag inte borde i min väska. Det är så himla tröttsamt att gång på gång behöva fundera på om man har nån vätska i form av deo/dagkräm/nattkräm/tandkräm/läppglans eller liknande! Flyget borde skämmas!!

Nåväl. Sköna sköna Göteborg. Det var mestadels fint väder, men torsdagen fullständigt kaosade det med snö. Inget kul alls.. Jag fick iaf ordnat med LITE av allt praktiskt jag skulle behöva fixa.  

Tillbaks i det gröna kontorelandsskapet bubblar det av förväntan inför allt St, Patrick´s day-firande som följer efter kontorstid. Hela stan (och vissa husdeltagare) är klädda i grönt med töntiga hattar och påklistrade skägg :)
Får väl se om kanske oxå jag tar mig en liten tur in till staden. Känna pulsen lite kanske. Det är ju trots allt bara en gång i mitt liv som jag bor här vid detta firande av en historisk händelse. 
Tycker faktiskt att vi i Sverigfe oxå borde vara lite stolta och fira vårt lands självständighet. Det är inte alla förunt!

Sune:
Jag tycker att vi ska ha en alldeles egen återinflyttningsdag!
Ska utforma en plan.. 
Miljader pussar på Dig!
 

Japp, igår var det quiz-night på Odeon med jobbet.
Det var en hel del deltagare där. Alla på fyllan och Vyllan. Väldigt trevligt måste jag säga. Men sjukt svåra frågor. Mitt lag "The Jagnes", kom på sista plats. Man kan ju tycka att vi borde få nåt slags tröstpris för det, men icke. Snåla jävlar!
Är det inte märkligt att dom man minst anar visar sig vara dojm mest tokiga?! En kille (såklart belgisk) skrek och hojtade för varje fråga som den stackars quiz-mastern ställde. Jag blev så irriterad att jag tillslut sa till honom att hålla truten och att han var sjukt enerverande. Då höjde han på ögonbrynen och muttrade chockerad. Pucko!! Det slank ner en hel del öl och självklart var jag sugen på att gå vidare. Som tur var så ville ingen annan så det blev taxi hem. Och tur var väl det för jag lyckades ändå försova mig denna morgon.  Verkade som en sjukt bra idé igår dock :) 

Ska gå på jour idag, vilket innebär att jag får spendera hela helgen i huset på Temple Square. Mysigt men tråkigt.
och billigt! En av mina manliga kollegor har erbjudit sig att komma över på en kopp. Vänligt av honom! (eller?!)
Samme man har ungefär varje helg sen jag började här, sagt till mig att höra av mig om jag vill hitta på nåt.
Men det gör jag aldrig av nån anledning. Kanske för att två människor jag känner tycker att han är ett svin.. 

Förra helgen var jag med Joanne upp i Cavan. Hennes föräldrar bor där. Det var såå trevligt. Vi var ute med alla hennes gamla vänner ifrån skoltiden och på en fest i ett hus som någon hyrt kvällen till ära!! Det var smockat med folk, i alla möjliga färger och former. Intressant. Cavan är en liten håla och det tog väl ungefär en timme innan ryktet spridit sig att det var en svensk i byn. Haha, ja det är svårt att vara anonym i en sån håla. Men såklart tyckte jag att det var kul med lite uppmärksamhet. (även om jag nekar bestämt vid eventuella frågor!! ;)) 
Måndag morgon fick Joanne ett sms från en vän som forsatt på puben på söndagen (tydligen så det går till där),
där det stod:
"This will be the longest monday of my life! I´m sicker than a small african country and I think the guy next beside me is gay!"
Ja, vad säger man.

Kära publik..

Sunis: Snart. Snart!!!

Japp, idag är det dags för quiz på Odeon med frivilliga (jag) deltagare. Ska bli mkt inressant.
Jag och Jenny har så gott det går försökt att skrapa ihop en skara som kan försvara den svenska fanan.
Ja, jag vet inte.. Som vanligt kan det gå precis hur som helst.

Vi har absolut nada att göra. Jag haft ett långt samtal med indien om ett case som förlänge sedan är avslutat. På den nivån ligger det. Stämmningen här inne är som på en fredag nu när många ska dricka öl efter jobbet. Jag menar -det skulle dom ju ha gjort ändå, men idag måste vi faktiskt ta oss in till staden. Kan inte fastna på O´sheas som man så lätt annars gör på vägen hem!! Det är en speciell torsdag och jag känner att det är nåt stort pågång. 

Jag uppdaterar imorgon. 



 

Vi var ju på bröllop förra helgen, men innan det fick vi en ny husgäst som ska bo i huset i en månad innan Orla kan flytta in. En spanjorska som var nyss influgen från Barcelona och måste tycka att vi är helt knäppa.
Det fullständigt vräkte ner när hon kom för visning så efterråt erbjöd sig John att köra henne tillbaka till B&B:t som hon bodde på. Hon tackade ju såklart nej, men vi pushade på och fick tillsist in henne i blien. Det var ju såklart av välvilja men såhär i efterhand kan man ju förstå att hon inte vill hoppa in i en bil med två främlingar!!
Nåväl, tillbaks i huset konstaterade jag och Barbara att det är så bra att vi tjejer kommer så bra överrens och har samma avslappnade attityd.

Torsdagen flyttade hon in och det första hon då fick se var mig i mjukisbyxor ocjh högklackat. (jag övade i mina nya skor inför brölloppet) Joanne var upptagen med att nogrant följa mina instruktioner för hur man applicerar ID-foundation på bästa sätt. Allt detta gjorde vi med en DVD (instruktion på hur man applicerar ID-foundation på bästa sätt!!) och två vinglas fyllda med en Irlänsk variant av Baileys.
Där stod vi och swirl-tap-buffade och berömde varandras trynen i den runda lilla guldspegeln.
Joanne försökte nymakad klockan tio på kvällen förklara att vi är inte normalt såhär fåfänga. Vet inte om det framgick klart då J är ifrån Nord-Irland och kan ha en lite svår dialekt om man inte är van. Dessutom så är nivån på hennes engelska inte jättebra ännu. (men det blir bättre hela tiden)

Dagen efter drog vi allihop iväg ner till Wexford efter missade möten med hårstylister och annat.
Jag mötte upp med B på bussterminalen, där vi köpte biljett och tog bussen syd-öst.
När vi efter 2 och halv timma kom fram till hotellet, som var jättefint och låg precis intill vattnet, köpte vi några öl i baren som vi tog med upp på rummet och började göra oss iordning. Två timmar senare var det dags för entré. En mycket vacker samling människor och ett fantastiskt vackert brudpar mötte oss i den stora salen. Efter brölloppsvalsen och uppträdande av irländska dansare blev det dans i timmar och en hel del drinkar. Skitbra!! Vi hade jätteroligt..
En vetrinär vid namn Mike slog sig ner brevid mig för att snacka en stund. Jag tyckte han verkade jättetrevlig, tills han beslutade sig för att det var dags för att kyssa bruden (alltså mig:). Jag röt till lite grann och gick sen och la mig. Kände mig liksom nöjd med det roliga jag hade haft innan och nu var det sovdags. Klockan var ändå 3.. 
B hade somnat vid 1 och strax efter 5 damp det ner en lycklig,. men trött J. 

Vi vaknade upp vid 10 och tog en promenad ner på stan för lunch och shopping. Jag förälskade mig i en söt tavla med guldram som kommer göra sig fint i min lägenhet. En outfit blev det oxå. 
Sen gick vi upp på rummet och klev i våra badkläder (jag med min alltid så trogna bikini och J i baddräkt) för att spendera nästan två timmar i jacuzzin. Det var bara så härligt!!

Senare blev det middag i restaurangen och skjuts ut till Enniscorty, där vi mötte upp brudparet med vänner för en kväll på puben. Den nu berömde Mike (känd för att få nobben och hemligt ihop-parad med mig?!) dök upp helt nykter ett par timmar senare. Självklart var vi andra då i ganska fin form och han hann inte mkt mer än in innan match-makingen började. Stackar´s krake. J frågade honom hur man ser på en hund vad som är fel med den; svaret;klockrent!
 "-om tassen hänger i luften så har den oftast nåt problem med benet.
Imponerad av denna kunskap frågade hon vidare. Men nu om en häst. Svaret:
"- Om den tittar på sin egen mage så har den ofta ont där". Just då lät det ganska logiskt...
Halv ett stängde dom så vi blev tvungna att hänga lite i hotellbaren när vi var tillbaka:) 

Ett checkade vi ut och fick i oss en sallad innan vi drog vidare ner till Waterford, där J:S kusin bor. Sen var det kinamat och tillbaka till Dublin. En väldigt trevlig helg! 

Tillbaka i huset märkte vi genast att det var betydligt renare än det varit när vi åkte. Stackars spanjorskan måste ha tyckt att det var så smutsigt att hon blev tvungen att storstäda när var bortresta. Huset är ju lite skabbigt, men ändå trivsamt på nåt sätt. Det är fantastiskt vad man anpassar sig. Mitt rum ser ut att tillhöra en 15-årings!

Japp, onekligen en minnesvärd helg!!

Sune:
Om du "hänger" med tassen, så vet jag vad som är fel nu :) 
Miljarder pussar och kramar