Idag slog det mig. Jag har flyttat till Dublin!
Ja, så var det faktiskt. Jag har ju varit här sen i fredags, men det sjönk verkligen in idag när jag tog en promenad för att reka vägen till jobbet. Det tar mig 20 minuter att gå dit. Känns bra. Då blir jag ju tvungen att röra på mig..
Jag har varit lite sur på att vi ännu inte har internet. (har ju blivit helt beroende och inte kunnat surfa sen fredag morgon) Men nu upptäckte jag att grannen har osyddat nät! Gissa om jag blev glad. Det är ju helt fantastiskt! Så nu kan jag surfa på hans/hennes tills vi fått eget. Nöden har faktiskt ingen lag.
När jag kom i fredags så möttes jag upp inne i stan av min gulliga rumskompis Joanna och hennes pojkvän. (en trevlig Irländsk kille med mycket skägg) Efter det gick vi och käkade och väl hemma i huset snackade vi tills klockan blev 1. Sen var det läggdags och till min förvåning sov jag gott hela natten. På morgonen gav dom sig av och jag blev ensam här. Lite märklig känsla. Visste liksom inte vad jag skulle hitta på. Det tar ju ett tag innan man bara kan känna sig hemma och vara nöjd med att inte göra något alls. Nåväl, jag gav mig av och handlade lite. Bara tråkiga praktiska saker. Trots att jag var i ett gigantiskt varuhus med massor av kul saker att handla.
Tyvärr tryter det lite (jävligt mycket) i kassan så jag fick helt enkelt välja. Och då valde jag att göra på det vuxna förnuftiga sättet. Kvällen spenderade jag med en massa Irländska snubbar nere på den lokala puben. Ganska trevligt faktiskt. Det är så enkelt att få kontakt med människor här. Hade jag gjort så i Sverige så hade jag väl blivit utslängd och körd med poliseskort till Lillhagen eller liknande.
Så imorgon är det alltså dags för första dagen på jobbet. Det har känts så avlägset men nu är det faktiskt dags. Jäkligt pirrigt måste jag säga. Jag pratade med Bettina igår. (som jag hittade på nätet och som är anledningen till att jag ens kom på tanken att söka till HP. Hon jobbar där.) Hon verkar väldigt trevlig och hon har varit mycket hjälpsam och svarat på alla mina frågor. Dock har vi ju aldrig träffats så det ska bli kul att få göra det nu. Vi ska träffas och käka lunch på tisdag. Imorgon och några veckor fram över kommer jag att ha introduktion. Hon trodde att vi var ett par stycken som ska läras upp från scratch. Vi får väl se. Jag vet egentligen inte så mycket mer än att jag ska vara där kl 8.30 och att jag väl där ska fråga efter David Byrnes.
Jag saknar lille Sune. Det kommer att bli den största utmaningen att vara ifrån honom, men jag vänjer mig väl. Det är ju faktiskt inte för evigt heller.
Nu ska jag kolla på en film och dricka en massa te.
Puss och kram till er alla där hemma. Kom gärna och hälsa på mig. Vi har gott om plats.
Jag har varit lite sur på att vi ännu inte har internet. (har ju blivit helt beroende och inte kunnat surfa sen fredag morgon) Men nu upptäckte jag att grannen har osyddat nät! Gissa om jag blev glad. Det är ju helt fantastiskt! Så nu kan jag surfa på hans/hennes tills vi fått eget. Nöden har faktiskt ingen lag.
När jag kom i fredags så möttes jag upp inne i stan av min gulliga rumskompis Joanna och hennes pojkvän. (en trevlig Irländsk kille med mycket skägg) Efter det gick vi och käkade och väl hemma i huset snackade vi tills klockan blev 1. Sen var det läggdags och till min förvåning sov jag gott hela natten. På morgonen gav dom sig av och jag blev ensam här. Lite märklig känsla. Visste liksom inte vad jag skulle hitta på. Det tar ju ett tag innan man bara kan känna sig hemma och vara nöjd med att inte göra något alls. Nåväl, jag gav mig av och handlade lite. Bara tråkiga praktiska saker. Trots att jag var i ett gigantiskt varuhus med massor av kul saker att handla.
Tyvärr tryter det lite (jävligt mycket) i kassan så jag fick helt enkelt välja. Och då valde jag att göra på det vuxna förnuftiga sättet. Kvällen spenderade jag med en massa Irländska snubbar nere på den lokala puben. Ganska trevligt faktiskt. Det är så enkelt att få kontakt med människor här. Hade jag gjort så i Sverige så hade jag väl blivit utslängd och körd med poliseskort till Lillhagen eller liknande.
Så imorgon är det alltså dags för första dagen på jobbet. Det har känts så avlägset men nu är det faktiskt dags. Jäkligt pirrigt måste jag säga. Jag pratade med Bettina igår. (som jag hittade på nätet och som är anledningen till att jag ens kom på tanken att söka till HP. Hon jobbar där.) Hon verkar väldigt trevlig och hon har varit mycket hjälpsam och svarat på alla mina frågor. Dock har vi ju aldrig träffats så det ska bli kul att få göra det nu. Vi ska träffas och käka lunch på tisdag. Imorgon och några veckor fram över kommer jag att ha introduktion. Hon trodde att vi var ett par stycken som ska läras upp från scratch. Vi får väl se. Jag vet egentligen inte så mycket mer än att jag ska vara där kl 8.30 och att jag väl där ska fråga efter David Byrnes.
Jag saknar lille Sune. Det kommer att bli den största utmaningen att vara ifrån honom, men jag vänjer mig väl. Det är ju faktiskt inte för evigt heller.
Nu ska jag kolla på en film och dricka en massa te.
Puss och kram till er alla där hemma. Kom gärna och hälsa på mig. Vi har gott om plats.
Kommentarer
Trackback
