missjagne

Fikan som jag hade tänkt ta igår (och faktiskt gjorde först!!) blev helt plötsligt en middag (där jag för övrigt blev ombedd att nämna huvudstäderna på alla skandinaviska länder, av en näst intill redlös man) och en natt på stan. Vi liksom bara hamnade på ett snyggt ställe som heter Capitol. (en av Dublins bästa coctailbarer) Skulle bara ta en öl och sen ta absolut sista LUAS:en hem. Men så blev det såklart inte.

Allt började med att några tjejer gick runt och gjorde reklam för kopparbergs cider. Alla som ville fick ett äpple att lämna in i baren mot en gratis cider och det ville vi såklart. Man måste ju stödja Sverige!
Här görs det enormt mycket reklam för cidern. Tillochmed på radion!

På alla bord fanns en display med reklam på. Det stod:
"It´s called Kopparberg because it comes from the Swedish town of Kopparberg."
Jag tyckte att det var väldigt roligt, medans Claus (som inte alls har min humor) tittade på mig och undrade vad jag skrattade åt. Lät bara så fånigt att jag är säker på att den som skrev det oxå tyckte att det var kul.
Det är verkligen konstigt att prata med någon som inte alls förstår sig på skämt. Verkar vara en kulturbarriär emellan oss. När jag berättade för Joanna imorse frågade hon om han var tysk-belgisk eller frans-belgisk. Tydligen är det hennes uppfattning att tyskar inte har samma typ av humor. Kanske är det så. Kanske är det han..

Kvällen fortskred iaf och i takt med alkoholkonsumtion höjdes musiken, människors röster och därmed oxå stämmningen. Det var hur kul som helst där. Bara bra musik och mycket roliga människor.
Vi hamnade vid samma bord som ett gäng med Irländska tjejer och hängde med dom resten av kvällen.
Klockan halv tre togs sista beställningen i baren och vi insåg att det var läge att dra sig hemmåt. Det var bara det att alla i hela Dublin verkade ha samma plan. (Vilket inte är kul alls för det finns fan inga taxibilar i den här stan.)
Joanna kallar det "zombie-timmen" när alla packade människor raglar runt på gatorna och försöker sitt bästa för att ta sig hem. Man kan få vänta en timme om det vill sig illa. Jag lyckades relativt snabbt vinka in en, men han drog direkt när jag undrade om jag kunde betala med kort. Här betalar man alltid cash i taxi så det var bara att traska vidare och vänta på en annan som var vänlig nog att stanna. En timme senare var jag hemma och kunde avnjuta min välförtjänta hamburgare som jag köpte på vägen.

Idag var jag medbjuden på en spelning igen i Docklands. Ligger lite norr om stan åt andra hållet ifrån mig, men jag hade bara ingen lust. Det har gått i ett sen jag anlände på den här ön. Känns skönt att bara vara "hemma" lite. Har fått tvättat och lagat mat och kollat på film. Nu är det dags för en matsmältnings promenad.

Imorgon är det en ny vecka och nya utmaningar. Ska verkligen bli intressant att se hur det funkar där.
Svenskarna verkar dessutom ha bäst avtal jämfört med andra länder. Vi är de enda som har möjlighet att göra "out of hours". Viket i stort innebär att vi tar med dator och telefon hem och tar emot samtal hemifrån i en vecka ca varje 5-6 veckor. I gengäld får vi en väldigt bra lön. Låter som en riktigt bra deal. Alla snackar om det på företaget för de andra vill ju såklart göra det oxå. Sen får vi taxi på morgonen. Och allt detta bara för att vi talar svenska! 
Vem hade trott att det skulle löna sig så att vara svensktalande i Dublin?!