missjagne

Då var man åter på plats i detta grönfärgade kontorslandskap.
Mycket passande med tanke på vart vi är lokaliserade.

Helgen har varit fantastisk!

Fredagskvällen började såklart med ett par pints på O´Sheas (big brother-deltagarnas egen pub). Några timmar (?!!) senare, beslutade sig min mobil för att lägga ner helt och hållet.
Detta var ju en fullständig katastrof då jag inte bestämt med Jeff vilken tid vi skulle träffas och jag har inte några nummer i huvudet.
Snabbt som attans fick jag kasta mig i en taxi och åka hem. Jag kom nämligen på att jag dagen innan ringt honom ifrån min svenska mobil för att jag inte hade nog med kredit på mitt kort. Tack gode gud för det! 
Blev nästan orolig där en sväng att jag skulle missa honom helt.
Väl hemma ringde jag upp och fick tag i honom. Vi bestämde oss för att mötas upp på en klubb i city. Ut på gatan igen och haffa taxi. Full rulle, full skalle och med en enorm önskan att få gå och lägga mig mötte jag Jeff och resten av grabbarna i bandet. Lite pirrigt, men kul. Alla verkar jättetrevliga.
En av killarna talar dessutom flytande svenska. Det var lite otippat. Men kul! 
Vi tog en öl med dom. Sen köpte vi kinamat och åkte hem. Väl hemma lyssnade vi på musik och hade ett mycket sentimentalt samtal. Tillslut insåg vi att vi var för fulla för att diskutera och gick och la oss istället:).

Dagen efter vaknade jag av att han tittade på mig. Sött! Vi snackade ett par timmar och sen fick han åka för att göra sig klar för spelningen. Var inte alls sugen på vikingasplash så jag gick och la mig en stund till (till klockan 5) innan jag med stor möda gjorde mig redo att möta ännu en kväll i lyckans tecken. 
Iförd min nyköpta klänning och med fixat hår (äntligen!!) promenerade jag iväg till Whelans där spelningen skulle äga rum. 

Väl där mötte jag upp med Joanna och grabbarna backstage. Där socialiserade vi en stund och tur var väl det för sedan kastades jag in i en mycket märklig situation där Jeff drogs åt alla möjliga håll. Alla ville prata med honom. Det kändes som om jag hade ännu en biroll i film ungefär. Han presenterade mig för en del. Andra inte, men bland dem han gjorde det för var bland annat hans pappa.. Intressant är vad jag kan säga om det mötet:)
Efter ytterligare en kopp te backstage var det dags för mig att gå ner med Joanna (bakvägen och ut över scenen, kände mig som en riktig groupie!!). Och senare för grabbarna att uppträda. 
Dom bjöd en helt fantastisk föreställning. Jeff var som i trans. Det var kul att se honom där nu när jag känner honom. 
Stället var fullpackat och stämmningen var på topp. Helt underbart!! Och fullständigt overkligt!! 

Efter det var det dags för cd-försäljning och autograf-skrivning. Märklig känsla när tjejer kommer fram och vill få en kram eller ta en bild tillsammans med någon som man är så nära. Joanna sa att man vänjer sig..

Jag blev tvungen att åka kort efter för jag hade ju ett leaving-party att närvara på. Tog såklart en taxi dit och skuttade rakt in i en fest till med glad stämning. Även om Bettina var lite sentimental över det faktum att hon faktiskt måste säga hejdå till alla. Vi kommer att sakna henne här!
Två timmar och en taxitur till, senare gick vi på "Button Factory" och dansade lite. Jeff kom också dit och mötte upp. Nu var det min tur att presentera honom. 

Enligt ny Irländsk lag, måste alla klubbar stänga senast klockan 2.30 så då packade vi ihop och började promenera hem. Där lyssnade vi på musik och dansade till 5 på morgonen, bara jag och han. Jag skrålade även ikapp med Lars Winnerbäck för att Jeff skulle få höra lite svenska. Det var jättevackert, sa han. Vi var ganska fulla...
Det var en väldigt bra lördag.  

Söndagmorgon avnjöts i sängen med svenskalektion för Jeff. Jag lärde honom att säga: "Jag är i ett band"
Vet inte vems idé det var att säga just det, men det var ganska kul. Det verkar vara svårt att säga bokstaven i. Han ville gärna lägga på ett L efteråt..
När han sedan skulle gå och vi sagt hejdå; vände han sig om och sa: "Hey! Jag är i ett band!"
Man bara måste ju tycka att han är skön!!

Jaja, senare ringde Bettina och undrade om jag skulle med en sväng på stan. Det ville jag ju. När vi gick på Grafton Street hör vi plötsligt en röst komma från ingenstans som säger: "sticker du nu eller?" Tog ett tag innan vi fattade vad som hände, men sen såg vi att det var rollerblademannen som var ute och spatserade.. Då föll det hela på plats.

Vi gick omkring ett tag och fönstershoppade lite innan vi gick hem till henne och tjattrade bort ännu en kväll. Jag borde ju varit hemma och tvättat och städat, men icke. Detta var såå mycket trevligare. Och det var mysigt att spendera lite tid med henne nu när hon ska lämna landet. Dessutom åkte hennes pojkivän hem imorse så det var kul att träffa honom. Måste ju veta vad det är hon flyttar hem till. Jättegullig kille! Känns tryggt.   

Nu är det dags för mig att gå hem. Måste fixa min mobil innan den sista avskedsmiddagen på "Market Bar".


Rollerblademannen till kund som undrar vart han skickat delen:
 "Jag har sänt den till huvudstaden Stockholm!!" Tackar!!"

Obetalbart.