missjagne

Idag efter jobbet tog jag mig en liten sväng om i butikerna på Grafton Street istället för att som jag hade tänkt, åka tillbaka till Dundrum och lämna tillbaka en tunika som jag köpte och som jag inte är riktigt nöjd med. Tunikan i sig är fin, men den gör sig inte riktigt på den här kroppen. I alla fall inte i den storleken, så jag måste byta till en lite större.
 Men det gjorde jag alltså inte. Istället gick jag och köpte trådlöst internet och en massa mat på Dunnes. Till min stora glädje hittade jag oxå svenskt bröd! 3 olika sorter..
Så nöjd, så nöjd GICK jag sedan hem och tog mig en (3) mackor med prästost och polarbröd. Så jävla gott!!

Precis utanför porten hoppade Bill ur en bil. Vi gick upp tillsammans och sen åt vi middag ihop för första gången. Väldigt trevligt. Han lagade bolognese och jag bjöd på svenska mackor. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom. En ganska typisk Irländsk kille. Lite privat så där men med en stor skopa humor som han mestadels låter visa genom att vara sarkastisk. Passar mig ganska bra- jag behöver inte vara finkänslig och så. Tvärtom!!
Dessutom har han visat sig vara en storebrortyp som kommer med små råd då och då. Som att jag inte borde ta nattbussen och om jag gör det så bör jag alltid sitta på nedervåningen. Söt!

Jag satt på övervåningen idag efter jobbet och kom på mig själv med att tänka att bussen kanske välter, eller att träden kanske slår in en ruta i svängarna. Det är ju inte precis som att dom saktar in nånsin. Nej, då jävlar drar dom på som aldrig förr och tvärnitar om dom upptäcker att det runt hörnet står en stackars sate och vinkar fibrilt. Här är det nämligen inte självklart att stanna vid varje hållplats, det gör dom bara om nån vinkar in bussen. Och dom tittar jäkligt surt om man inte tackar för skjutsen efteråt. Det är ju gulligt, men jag skulle iaf uppskatta om dom saktade ner lite ibland..

Men nu har jag alltså installerat mitt internet och kan äntligen börja skriva på min fritid. Jag är mycket nöjd över det faktum att jag faktiskt kan tänka över det jag skriver och få med fler detaljer. Jag har ju förstått att det verkar som att jag är ute och festar mest hela tiden. Så är det alltså inte. Jag jobbar oxå. 

Nästan varje dag passerar en gammal man mitt hus. Han är kort med kostym och hatt och han bär oftast en tidning under armen. Jag skulle så gärna vilja prata med honom lite. Jag och Bill har spekulerat lite i vad han kan tänkas ha för sig och hur hans liv kan ha sett ut. Det kan ju verka tragiskt att vi inte har bättre saker för oss, men vi finner honom lika intressant som tanterna på tredje våningen i huset mittemot. Dom har gått i morgonrock i månader nu och det ända dom verkar göra är att röka och spela kort. Bill tror att dom är på nånslags säkerhetsboende ifall att dom akut skulle behöva komma in på sjukan, jag tror att dom gjort diverse skönhetsoperationer och därmed varken kan ta på sig normala kläder (p g a de färska såren) eller gå ut ibland folk. Vi spekulerade även om bordellverksamhet ett tag, men det kändes för tragiskt. Och det ligger en kvinnoklinik inte alls långt härifrån. Så mitt förslag verkar ju helt klart vettigast!

Ok. klockan drar ihop sig som vanligt vid den här tiden och det är dags för mig att gå och lägga mig. Om sju timmar kommer taxin och jag tänkte att jag för en gångs skull skall överraska mina kära medpassagerare och faktiskt vara där nere när det är dags.

Så godnatt mina vänner! Jag saknar er massor!

Till pojkbandet: Det var en underbar helg! Hoppas att ni tycker det med!!

Sune: mammis!!