missjagne

Är för tillfället ingen glad Miss Jagne. Har en jäkla massa svåra beslut att fatta. Saker som kommer att vara med mig långt och länge. Har gått runt och trott att ingen märker, men det står ganska klart nu. T ex så sa min kära granne just till mig att man inte får glömma bort att leva oxå, och att han finns där (bara mittemot) om jag behöver prata eller vad som helst. Gulligt av honom! Det värmer. Men detta är något jag måste gå igenom själv. Och allt kommer att bli bra. Det ser bara ut att vara en väldigt lång bit kvar till det begynnande ljuset där framme i tunneln.
Nåväl. Mycket jobb har det blivit i Mars. Så mycket att jag i förra torsdagen var nära på att börja gråta på jobbet. Så utarbetad och trött var jag. Men nu har jag fått vila ett par dagar så nu är det bättre.

Förra söndagen körde jag min pappa och min älskade lillebror till centralen. Dom åkte tillbaka till Gambia och jag kommer inte få se dem igen förräns i november. DET känns. Jag älskar B. Han är min! Gjorde mig så ont att se honom så ledsen. Han var jätteglad över att få åka. Han ska ju få träffa sin mamma och dessutom hade han ett par nya solglasögon som han var väldigt nöjd med. Men så kom vi fram och det var dags att säga hejdå. Då blev han så ledsen så ledsen. Herregud! Mitt hjärta brast! Det är så det känns att älska ett barn, förstod jag..

Köpte en ny marinblå kavaj härom dagen och ett par nya sneekers, helvita fred perry!
Så nice!! Väldigt nöjd. Nu ska jag bara införskaffa ett par marinblåa i seglar-variant och ett par vita adidas med röda ränder. Sen så är jag nöjd på den fronten. Var sjukt längesen jag shoppade! Men det får vara nog för denna månad :)

Sune är som vanligt en tapper soldat. Han står ut med mig i alla väder. Den lille Älskligen! Jag älskar honom innerligt. Säger det till honom varje dag, men jag tror han slutat lyssna. Är ibland som om han tycker att det är ett jäkla tjat och gnat på mig. Som om han ibland har lust att be mig hålla truten :)
Men men, jag tror ändå att budskapet gått fram.. Även om han tar sig en lite time-out då och då. Som här på bilden nedan..


Tack alla kära för att ni finns!

Citat:
Låt oss sjunga om livets fest
när som hårdast vi prövas
Knappt vet man
vad man älskar mest
förrän man allt berövas

Lyckades ta mig hem ifrån jobbet trots att det kändes som att jag skulle trilla ihop av utmattning på vägen. Vet inte varför jag är så trött hela tiden.
Nåväl, väl hemma insåg jag att jag hade en god fiskrätt som jag lagade innan jag begav mig till arbetet tidigare idag. Käkade lite och satte på datorn och lite skön musik -och vips blev jag super-nostalgisk.

Hittade denna fina på min älskling och mig -första gången vi möttes:


Och denna:


Han var bara 5 veckor gammal! Så fina han var och är! Lilla navelsträngen satt fortfarande kvar, men den tappade han sen efter ett tag :) 3 långa veckor efter dessa bilder togs, fick han komma hem.
Det var starten på ngt mycket större än jag nånsin kunnat ana.
Jag som är uppväxt med hundar trodde att jag visste vad jag gav mig in på. Det var helt fel! För till skillnad från tex en schäffer eller labrador (som jag haft innan) så äger man inte en fransk bulldogg -man ägs av den! 



Alla ni som undrat hur jag kunnat få ett blåmärke på handen; där ser ni svart på vitt. Det är inget blåmärke!
Det har suttit där så länge jag kan minnas. Här har vi bevis på att det är minst 6 år.
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte själv hur eller när det kom..

Jag lyssnar just nu på min spellista i iTunes som har en ganska blandad kompott. Och just exakt nu kom Amy Winehouse på. Hon får mig att tänka på inte mindre än två kvinnor som haft en stor impact på mig.
Fru Caroline Haglind och Miss Joanne Murphy.
Caroline för att hon älskar Amy och dansade naken med mig i mitt vardagsrum till "Rehab" en eftermiddag i juni -07 (?!)
Och Joanne för att hon hatar det och förmodligen hade strypt mig om jag somnade en gång till med det på så att hon blev tvungen att lyssna :)

Det händer att jag som alla andra föräldrar får dåligt samvete över hur saker och ting har skötts med Sune, men jag vet att jag alltid gjort det jag trott och känt varit bäst för honom just då.
Och det visade sig att jag behövde bara gå in sovrummet och se hans trötta -kom och lägg dig -blick för att se att han faktiskt tycker att jag e helt ok! Han VILL sova nära mig inatt igen!!
(till skillnad från Joanne, blir han aldrig sur om jag spoonat med nån annan sålänge jag återkommer till honom :P)

Det är en väldig massa här i livet som jag tvekar, ifrågasätter och grubblar över, men Sune är aldrig en av dom. Honom har jag Älskat ända sen den där måndagen i februari år 2004!

GodNatt mina Vänner, Its a punnky reggae party!
Kärlek Älskling nu kör vi ♥ ♥ ♥

För en vecka sen kom jag hem ifrån London, där jag spenderat ett par underbara dagar med mina älskade vänner Jen och Jo. Det var så kul att träffa dom igen.
Men låt mig ta det från början:

Torsdag:
Jag får skjuts ut till Säve flygplats av Tommy (som alltid), men på vägen dit inser jag att jag glömt köpa cigaretter till Jenny som jag lovat. Rökare som han är inser Tommy snabbt allvaret i detta och svänger av för att brassa ut till Kärra där han känner till ett ställe som säljer tobak billigt. Pjuh! Tillbaka i bilen är det spurt till flygplatsen igen.
Väl framme är det som alltid med Ryanair en sjuhelvetes kö som man tvingas genomlida för att ens komma fram till säkerhetskontrollen. Och väl där framme inser jag att nu har dom ett nytt påhitt igen. Man måste inte bara häva ner sin väska i deras jäkla "stålbur", nä nu måste man oxå väga väskan vid disken. Kvinnan bakom konstaterade att min väska vad ok (tro fan de för jag hade mätt den innan!!!), men att jag måste lägga ner min lilla kuvertväska som jag hade i handen eftersom man bara är tillåten att ha ett item med sig vid varje flygning. Jag frågade om det var ok att jag hade mina solglasögon löst när jag klev ombord eller om de oxå måste ner i väskan. Nä, svarade hon dem ska nog gå bra...

Utan att fastna i säkerhetskontrollen kunde jag lugnt kliva in på flygplansmark och gick såklart till baren för att ta med en öl och för att läsa tidningen.

En stund senare var det dags att boarda.
Väl på planet hamnade jag brevid en trevlig ung man vid namn Juha. Vi började prata och hade en riktigt trevlig resa ihop till London. Han skulle dit för att gå på en intervju vid Oxford universitet, men bodde just nu i Gbg för att forska (i nånting som jag glömt) vid Göteborgs universitet. Väldigt intressant person måste jag säga. Totalt annorlunda från alla andra jag känner. Lite nördig sådär, men med en helt undferbar humor! Vi tog tåget tillsammans till Liverpool street station där vi käkade sallad och tog en kaffe. Dock var det en duva som tagit sig in på kaféet med siktet inställt på mig förstås -duvan var redo för attack så vi fick lämna kaffet och gå!
Är trött på den här fågel-hysterin nu. Den verkar bli värre och värre och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Dom går ju liksom inte att undvika. Det finns fåglar överrallt i hela världen ju!

Innan vi skiljdes åt på tuben till Tower Hill (vid Tower Bridge) där jag skulle av, bad han om mitt nummer och det fick han. Så nu kan vi ses för en fika i Gbg :)



Jag letade mig fram till Starbucks (vid dockan där M bor) där jag lovat att vänta på Martin som fortfarande var kvar på jobbet.



Tiden gick och gick och gick, men till sist kom han. Stackarn hade blivit sittandes i möte i flera timmar med en man som bara inte ville sluta prata trots att M samlat ihop alla sina saker och stängt portföljen för längesen. När han väl kom till mig var han iaf jävligt snygg i sin kostym och rock och jäkligt sugen på en aw-pint.
Sagt och gjort vi gick till "The Dickens Inn" där vi senare ackompanjerades av två vänner till M. Blev sittandes ett par timmar och begav oss sedan tillbaka till hans lägenhet där vi somnade nästan på stört :)

Fredag:
Jag blev väckt kl 7 av en M som insisterade på att vi måste ha kaffe tillsammans innan han gick till jobbet och så fick det bli. Kände mig dock inte superhet när hans kompis från kvällen innan dök upp för att sällskapa till jobbet i fin kostym och nyduschad. Där satt jag med håret på ända och iklädd ett linne till Ms alldeles för stora mjukisbrallor (han e 1.95 lång).

När dom sedan gav sig av var jag nästan lite lättad och såg min chans att få sova en stund till.
Det gjorde jag och vaknade pigg som en lärka. Gjorde mig klar för att ge mig in till stan för att möta mina flickor.
Klockan 15.06 kom dom. Åh, vilken lycka när jag såg dom kliva av tåget från där jag stod!!!
Kände mig som ett barn på julafton. Och det tog sån tid innan dom nådde fram till mig -men sen, sen var dom plötsligt där. Och det var som om dom alltid varit det! Vi kramades och kramades och kramades!

Snabbt redde vi ut hur vi skulle ta oss till Paddington och hotellet och gav oss av i den riktningen.
Vi hittade förvånansvärt bra under hela helgen måste jag säga, trots att vi inte hade en aning om vart vi befann oss. Hamnade först på en restaurang vid namn "Garfunkel´s" där vi tog en drink innan vi letade rätt på hotelllet som låg bara runt hörnet. 
Väl inne på rummet kunde vi slappna av en stund och möblera om lite. Det fanns tre stycken singel-bäddar som dom delat av med nattduksbord emellan. Det fick vi såklart åtgärda det första vi gjorde. Vi tog bort borden och flyttade ihop alla sängarna. Inte hade vi åkt ända till London för att vara så långt ifrån varandra :)

Vi bytte om och begav oss in till Great Marlborough Street där vi sökte upp Restaurang Ping Pong och käkade Dim Sum. Jösses, va gott det e. Jag skulle kunna tänka mig att åka dit över dagen för att käka lunch där. Så gott e det! Joannes vän Danielle som hon lärde känna under sin tid i Stockholm, bor nu i London och kom för att festa med oss en stund. Vi gick till ett ställe på Carnaby street där det spelades glada dängor så vi kunde dansa en sväng. Trötta och utmattade gav vi oss och åkte hem vid 1 när det stängde.

Lördag Och Söndag:
Upp till continental frukost kl 9. Och sen en liten vilopaus innan vi gjorde oss iordning och gav oss ut på stan för lite shopping. Vi hade dagen innan bestämt att jag skulle ligga i mitten -vilken jag nu skulle få äta upp skulle det visa sig. Under natten hade jag nämligen krupit närmare Jenny och nästan skedat med henne, vilket Joanne nu var sur över såklart. Brände mina broar där skulle man väl kunna säga, för nu blir det ingen med sked med henne! ;) 

Vi letade oss fram till Oxford Street där vi betämde oss för att först ta en lunch och sedan shopping. Hittade ett ställe återigen på Gr Marlborough St där vi käkade pasta och drack pinot grigio! Underbart!
Sen blev det underklädesinköp på M&S där jag och Jen köpte likadana set. Jättefina i randigt marinblått med ett litet hänge i form av ett ankare på bh:n. Super! Sen handlade Jenny inte mindre än 2! klänningar. Jag o Joey köpte ingenting, tror vi började bli törstiga då. 
Jenny hade sån tur koll på en irländsk pud -O´Neills som skulle visa rugby-matchen, så dit bestämde vi oss för att gå. Det var smockat där inne och nästan så att man ville vända i dörren. Men det gjorde vi såklart inte. Vi klev fram till baren och skulle beställa när kvinnan bakom tittade lite skeptiskt på oss först -sen frågade hon efter legitimation!! Herregud! Minns inte när det hände senast. Jag hade iaf inget så J & J fick visa sina och då gick det bra..
Efter en (eller eventuellt två) öl och Magners/Bulmers åkte vi tillbaks till Paddington där vi bodde. Vi käkade på Garfunkel´s och gick sen hem för att svida om inför natten. I kollektiv anda ingick vi alla en pakt att inte duscha den kvällen. Vi orkade helt enkelt inte. Självklart var vi snyggast på stället ändå! Och med en hel del parfym var det inte en kotte som märkte nåt.

Jo hade haft kontakt med sin vän och bestämt träff vid Leister Square där vi sedan i gemensam trupp skulle gå vidare till nåt ställe, men när vi väl kom dit så hade hennes vän vart tvungen att åka hem av olika anledningar så vi fick klara oss själva.
Vi gick fram till tre män med reflexvästar på sig och frågade om det fanns når bra ställe för oss i närheten. "Gillar ni schlager, frågade dom?"
"Jepp, svarade vi." "Bra,gå dittåt!, svarade dom nästan i kör."
Sagt och gjort, så fick det bli. Och det var bra det, för det var ett riktigt bra ställe. Träffade bl a en dansk kille som var 2, 02 m. Bara en sån sak. Och -icke att förglömma, en vacker man med namn Roger W. Addade honom på facebook häromdagen och insåg att han är nån typ av sångare. Snokade lite och gick in på hans Myspace sida där det stod klart att han skriver och sjunger -Och han är kompis med Quincy Jones! Ja, vad kan jag säga..

På söndagen var det sightseeing. Vi kom upp på Picadilly circus och hamnade mitt i en demonstration för mänskliga rättigheter i Irak. Vi blev tillfrågade om att vara med på kort för den goda sakens skull och ställde glatt upp på det såklart. Vidare vandrade vi omkring mest. Vi passerade The Haymarket, Trafalgar Square, China Town (som till Joeys förskräckelse verkade vara ett knepigt ställe). Personligen tyckte jag att Trafalgar Square var det värsta stället i historien -det var fåglar överallt. Om jag fick välja så hade jag hellre sovit inne på Liverpool Street station! En jättemås liksom tog sats nerifrån och kom upp emot oss så att till och med Joey reagerade. Jenny tog kort -helt oberörd av allt detta hemska som pågick. 
Tror det var i detta läge som Jo började utforma en ide om att förbjuda barnvagnar på offentliga platser.
Dom tar för mkt plats och stör allmänheten med sina krav på allmänhetens hänsynstagande..

Senare fick vi brått att göra oss klara för den romantiska kryssning vi bokat inför vår sista kväll -valentines!
Båten skulle avgå från Westminster pier och för att vara säkra på att komma rätt och i tid, bokade vi en taxi vid hotellet. Det skulle visa sig vara ett stort fel! Han hade ingen aning om vart vi skulle men det vägrade han erkänna för oss. Han åkte runt vid vattnet och snurrade bara tills vi insåg att vi skulle missa båten om vi inte kom av bilen, så vi hoppade av och började spriga helt utan att veta vart vi skulle. Vi hittade en båt som såg lämplig ut och spang ombord på den. Där var det minst sagt dressat och kändes mer som att vi satt en fot i nån Hollywood-film. Det visade sig vara helt fel båt, så det var bara att ge sig ut på piren och springa igen. Vi visste fortfarande inte inte vart vi skulle men Joey trodde att hon sett en skylt nånstans så vi satsade på den. Vi kutade på rad som tre galningar. Jenny först, jag sen och sist Joey i högklackat. Vi måste ha sett ut som tagna ur en Bridget Jones-film där vi sprang som om livet hängde på det.. Men vi kom fram iaf. Tack vare Jenny. Hon som röker mest av oss alla! Bra gjort Jenny!
På båten bjöds vi på 4-rätters med vin i mängder och skönsång, för att inte nämna en fantastisk utsikt över London längs med Themsen. Det var en supertrevlig kväll! Perfekt för valentines med sin/sina älskade.

Måndag:
Upp för den fantastiska continentala frukosten igen och sen packning.
Senare gav vi oss av för en sista lunch på Ping Pong, och avslutande pints på O´Neills innan det var dags att ge sig av till flygplatsen igen. Men resan slutar inte där.
Jag missade nämligen planet pga olika omständigheter och en kraftig missbedömning av Londsons storlek. Och var tvungen att boka in en ny resa och sen ett rum på Radisson.
Sjukt dyrt, men sjukt vackert. Möttes av denna vy när jag kom in i rummet:



Och välkommen kände jag mig. Dessutom hade jag köpt mig en väl kyld flaska pinot grigio som jag smuttade på innan jag kröp ner gott i denna:)



Slutet gott -allting gott!

Citat:
"De längsta resorna gör vi i vårt eget inre"

Oj och hjälp vilken ålder.. Det är en märklig sak detta med att åldras. Tycker att man liksom upptäcker nya saker hela tiden som en slags föremaning på att detta är vad du har att vänta. Såsom härom morgonen kom ur duschen och såg mig själv naken i helfigurs-spegeln i hallen. Den magen kände jag inte igen! Liksom slapp och rynkig, lite som hos en kvinna som genomgått en graviditet. Men jag har ju inte gjort det. Är det jojjo-bantande och min ständiga jakt på att bli lite smalare, lite snyggare. För att sedan periodvis bara vara helt nöjd och sen lägga mig ett par extra kilon. Är det jag själv som skapar det? Eller?
Vad som däremot bara blivit bättre och bättre är dom små groparna i låren. Dom känns inte längre lika grunda :)
Nåväl, det finns gott och ont med allt som sker!

Såhär såg jag iaf ut en söndag i Slottskogen med min Lilla Kronprins i släptåg:




Citat:
"Ungdom är ett fel, som går över med åren"

En dag när vi sitter i Yareds bil, säger han plötsligt att han har en låt som jag borde höra. Det visar sig vara Kapten Röds, Trasig!

Här kommer texten:

"Du är inte trasig, du behöver inte fixas
Låt dom inte lura dig att tro din klocka tickar
Nej dom vill få ditt självförtroende att svikta
Så du ska ge dom pengar för att klippa och klistra
Vägen till lycka kommer aldrig vara sicksack
Man hittar mera fel och börjar sjunka som en kvicksand
Så när dom säger vi ska titta
och härma våra förebilder svarar jag dom vilka
Jag ser inga på TV och jag ser inga i riksdan'
Dom säljer livet så det är inte dit vi siktar
Så vi slutar aldrig bränna upp deras artiklar
Med människan ska man aldrig mixtra

Du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
När priset går upp kommer själen gå ner
Du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
Du kan sluta o leta det finns inga fel

Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar
Annars måste dina speglar va skeva för smala ting verkar bli breda
Å men jag vet det är inte konstigt att man tvekar
Ingen kan fly när idealen bara ekar
Kraven finns där vart man än vänder
Att du inte duger är signalerna dom sänder
Modetidningarna bara sprider trender
Som inte passar människan så folk mår sämre
Ändå undrar alla vad det är som händer
När vissa väljer svälten

Men du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
När priset går upp kommer själen gå ner
Du är inte trasig, behöver inte fixas åhnejnej
Du kan sluta o leta det finns inga fel

Vad snackar dom om, vad snackar dom om?"



Ja, vad säger man?! Fokuserar jag för mkt på utseende?
Har jag tappat det som är viktigt? Är det illa?
Men mest av allt undrar jag: Är jag trasig? Behöver jag fixas?

Citat:
"Kom alltid ihåg att skönhet kommer innifrån.... inifrån flaskor, burkar och tuber" 

Vilken märklig vecka det varit hittils. Yared var här i söndags, vi drack vin, spelade gamla dängor och hade en och annan djup åsikt! Mkt trevligt! På måndag morgon vaknar jag upp och känner att nu är det dags -nu måste jag ta tag i mitt hår. Jag har ju en ofrivillig hockey-frilla med allt som gått av mitt på skallen och på sidan.
Ringde iaf till Salong Noblesse som tyckte att jag skulle komma ner och att vi skulle kunna komma fram till ngt. Det gjorde vi oxå! Det måste av! Men jag bangade lite och klippte en kort pagge istället för att som dom ansåg det behövas-klippa av allt! Sen så la vi in en slags inpackning med pigment som är skonsam för håret, för att få en färg ist för alla slingor och utväxt som gjorde det hela ännu fulare. Det blev BLÅTT!!! BLÅTT!!!
Cinna kom förbi och hittade mig i tårar (!) på salongen. Frisören Camilla bokade in en ny tid för mig imorse.
Nu blev det bättre! Mkt bättre!




Iaf på vägen hem skulle jag hämta min kappa från kem och insåg väl där att inte ens dom fick bort fläckarna på min fina benvita kappa. Så nu har jag bestämt mig -den åker med till London nästa vecka (det var ju där jag köpte den) och sen får jag färga eller eventuellt slänga den! Men en sista resa tycker jag allt att den e värd :)

Åkte hem och inventerade lite för att kunna redovisa till revisorn, men då funkar inte skrivar-helvetet som jag införskaffat så jag kan inte printa ut ett jota. Jag blir galen! Tiden tickar! Svenska staten ballar ur och kvar står lilla jag -en halv gambiansk svensk uppväxt delvis i Värmland men trots det hel oerfaren på skidor..
Hur ska det gå undrar man ju? Hur fan ska det gå?

Innan jag kom hem passerade jag x antal affärer och fick med mig inte mindre än tre klänningar hem. En i leopardmönstrat, en svart och en coctail-dress i svart grund med gröna löv på. Så går det för mig när det inte går! Nåväl, kommer åtminstone känna mig snygg i den brittiska hufvudstaden nästa vecka :D. Alla var dessutom i storlek small så det hade ju känts lite som ett lagbrott att inte köpa dom..

Stod och väntade på bussen till jobbet när jag mer eller mindre överfölls av en man som hade en jäkla massa åsikter om det mesta. Han började med att konstatera att Sune tillhörde den stackars andel hundraser som har andningproblem och att det är som att vi människor har djur som sällskaps-slavar numera.
Sen sa han att han ibland tycker att det borde finna människoslavar oxå!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och svarade först med att fråga om han trodde att det skulle bli jämnställt då?!  Bara för att sen säga att alla är vi olika och man får göra så gott man kan för att framstå som ett gott exempel för att ta hand om både människor och djur på vär jord! Då svarade han: "jag var själv en väldigt dålig husse när jag var liten". Jag vågade inte fråga vad han refererade till och gick och satte mig på min plats.
Senare under resan hörde jag hur han först attakerade en annan resenär genom att berätta för denne hur hon egentligen skulle ha stämplat när hon steg ombord. Hon skulle tydligen hållt kortet stilla framför automaten istället för att vifta med det som hon hade gjort!!!
När han dessutom gav sig på en tredje och började samtalet med att vi människor är bra knepiga; varför har ingen kommit på att lägga ett slags galler vid ingången till bussen så att det inte kommer in en massa snö som nu... Då gick jag av! Jag hade fått min beskärda dos av göteborgska män i besser-wisser-anda..

Väl hemma igen efter jobbet ringde det på dörren av en granne med en bag-in-box i handen. Sånt tackar man inte nej till! Det vore ju rent av oförskämt av mig. God granne som jag e, släppte jag in honom och tog ett glas.

Nu har han gått hem och det är dags för mig att krypa i säng!

God natt mina kära kamrater! God natt!

Det undrade Cinna förut när jag snackade med henne. Väldigt upprörd som ni förstår.
Låt mig nu berätta om mitt misslyckade försök att öva vindrickning..
Jag har ju gått på detox och sen tre dagar går jag på Nutrillet och inser därför att en resa till London med två vänner från Irland kan få ödesdigra konsekvenser om man inte övar.
Så i mitt godaste övningshumör smög jag ner på systemet och köpte på mig en del (läs, en jävla massa)
Efter en ganska pinsamt litet intag fick jag gå och lägga mig. Det gick bara inte...
Och denna morgon var jag lika torr som en guldfisk på golvet! Ingen fager syn alls! 
Men skam den som ger sig, jag får helt enkelt träna hårdare.
Man vill ju inte bli som dessa två Irländare i baren:

En man kom in på en bar och gick fram till den enda kunden och frågade om han kunde bjuda på en drink.
- Naturligtvis! sa mannen.
- Var är du ifrån? sa mannen som blev bjuden.
- Jag kommer från Irland svarade den första mannen.
- Det menar du inte, det gör ju jag också! svarade den andra mannen.
- Låt oss ta ännu en drink för Irland!
- Absolut! svarade den andra mannen varvid båda tömmer sina glas.

Nyfiket frågar sedan den andra mannen:
- Var på Irland är du ifrån?
- Dublin svarade den första mannen.
- Jag kan inte tro att det är sant! Jag är också från Dublin blev svaret.
Båda männen fortsatte dricka.
- Låt oss beställa in ännu en drink och skåla för det.

Nyfikenheten slår till igen och den första mannen frågar:
- Vilken skola gick du på?
- St. Marys, blev svaret. Jag tog examen 62, fortsatte den andra mannen.
- Ja, men det är ju otroligt, jag gick också på St. Marys och jag tog också examen 62.
Samtidigt kommer en av stamgästerna in på baren och frågar bartendern om det har hänt något särskilt.
- Inte mycket, svarade bartendern.
- Tvillingarna O'Mallys är fulla igen.

Kärlek! 

Så var namnet på ett album jag såg att min vän Jennie var taggad i på facebook.
Och så kanske det är. Jag HOPPAS verkligen det!!

Jag vill tillbaka nu!!
Men tills dess ser jag fram emot att träffa Jenny och Joanne i London. Och Martin oxå, för den delen :)
Går just nu runt i mina nya högklackade skor. (Se bild)


Är för än gångs skull förutseende nog att hinna gå in dom. Undrar vad grannen under mig tycker om det.. 
Ledsen, men a girl´s got to do what a girls got to do! London väntar!

Jag har dessutom köpt nutrilett så nu vilar nya kjolens öde i det bruna pulvrets händer..

Fick nyss ett samtal från Dermalogica med nya timmar. Mycket bra för mig! Då kan jag sätta igång och spara pengar så att om jag bestämmer mig för att dra tillbaka så har jag (förhoppningsvis) lyckats lägga undan lite pengar. Det blir ju alltid lite mer utgifter än räknat i början med depositioner och sådant.
Men men -ödet får bestämma!

Nu väntar tvättstuga och kvällspass!

So long <3

Min tanke var att dokumentera vad som händer under en detox, men det har varit fullt upp med jobb på både Dermalogica och ass-jobbet. Bra pengar dock!
Det har nu gått snart 3 veckor sedan jag påbörjade detoxen och avslutade den förra onsdagen. Måste säga att det känns väldigt bra! Liksom rent och fint på nåt sätt. Kommer absolut att göra om det!
Jag har fortfarande inte druckit en enda droppe alkohol, trots att jag har vin hemma och godis vill jag inte ha. Däremot har jag utvecklat en crawing för nötter men det kan jag nog leva med.
Hade så sett fram emot att få äta choklad, men när jag väl satte tänderna i det så var det inte ens gott!

Nu påbörjas en annan form av levnad. Jag vill ju gå ner i vikt! Gick ner ca 3 kilo men det är inte tillräckligt. Ungefär 6 kilo till behövs. Och för att verkligen putta igång migsjälv har jag köpt en kjol som är lite för liten. Den ska jag ha med mig till London har jag tänkt..
Så imorgon är det jag som smyger bort till Willys och köper Nutrillett! Så det så!

Försöker få sålt alla mina möbler från salongen nu. Det går trögt som bara den. Hoppas att nån bara ringer och säger att dom köper rubbet nu! Hade vart så skönt att slippa allt med momsen och sånt. Annars får jag köpa ut eländet och det har jag varken råd eller lust med i nuläget..
Det är magasinerat och betalt fram till mars så jag håller mina tummar att nåt ska hända innan det.
Jag vill ju åka till Dublin!!! Och jag ska nog fan lösa det på nåt sätt. Men från och med nu går alla Dublin-resor med SAS. Jag orkar inte fajtas mer med bagage och sånt på Ryan air. Dessutom har dom helt kassa avgångar och anslutningsflyg när man ska dit från Götet.

Jag hoppas att jag ska kunna åka dit ca 4 ggr per år, Det borde täcka mitt behov av Irländsk-luft!
Nåväl, tills dess får jag tro på att:

Good things comes to thoose who wait! 

Ok, jag har äntligen tagit mig i kragen och satt igång att rena min kropp från all ondo jag åsamkat den.
I 14 dagar ska jag leva på frukt och grönt endast!! Inget godis, kött, fisk. Inga ko-produkter mm.
Och framförallt INGEN alkohol. Rent in -smuts ut!
Känns bra. Nu är det nya tider. Nytt år -nya vanor!
OCH idag satte jag även igång med mina hantlar som jag köpt. Så snygg jag ska bli.

Jag och Hilding har bestämt att vi ska skaffa ett beauty-konto där vi sätter in lite pengar varje månad som ska gå till förskönande ändamål, typ nya bröst, restylane, tatueringar, fransförlängning -såna saker...

Jag vet -jag har en smula åldersnojja! Men just därför är det ju viktigt att jag gör vad jag kan för att se bra ut. Så jag inte deppar ihop fullständigt när jag nu i detta år ska fylla the big 3 0..

Skypade igår med mina kära på den gröna ön :)
Vi bokade äntligen vår resa till London tillsammans.
Den 12 februari möts vi upp där och spenderar en långhelg tillsammans på ett hotel nånstans i city. Ska bli såååååå kul! Och sen när Mars kommer får det bli dags för mig att ge mig av till Dublin igen för St. Patricks day. Jag missade ju det sist eftersom jag var på jobbet. När vi var klara på kontoret var paraden och en del av festligheterna redan slut!

Jag vet att jag skrev sist att jag ska flytta tillbaka, men det var innan jag visste att jag skulle få börja jobba extra på Dermalogica. Hur bra är det?! Och med ingen mindre än Eva-Linen. Bättre än så kan det inte bli. Så jag kämpar på i det köra Götlabörg ett tag till!


Citat:
"Ett vackert yttre kan dölja ett tomt inre"

Hej och välkommen ,sa den där den låg. Min amaryllis. Bruten och omgiven av torr jord som spritt sig över kökgolvet. Kände liksom ett sting i hjärtat. Här vill jag inte vara. Kanske hjälpte doften av gammal vitlök i en ugnsform av potatisgratäng som jag lämnat i veckan att ligga i blöt, oxå till lite grann.
Jag vet nu och har vetat länge att jag måste tillbaka! I here this voice inside.
Det är dags. Jag har givit Svedala en chans, nu är det dags för ett nytt år med nya erfarenheter.
Dublin. Så får det bli.

Tänker hela tiden att jag kanske är för gammal för att hålla på med sånt här, men så kom jag att tänka på att om jag är för gammal nu så lär jag bli gaaaaalen och gammal sen för att jag aldrig gjorde det jag kände var rätt.
Thats it! Im leaving!

Måste bara fixa det finstilta först..

Nu har jag lugnat ner mig lite sen härom dagen. Var ganska upprörd då och faktiskt lite elak. Men men så är det ibland.
Jobbar på som bara den på assistent-jobbet och har kommit upp i en heltid denna månaden. Så skönt att veta att det blir ok med pengar nästa månad. Dessutom rullar det in en hel del bokningar på salongen nu. Känns väldigt kul!
Sen ska vi ju ha en Höst-mys-kväll med snittar, vin och en massa bra erbjudanden, så då kanske det kommer in lite fler kunder.Så fort jag får möjlighet så bokar jag flyg till Dublin.

Pratade med Victor på Fb och jag hade nästan rätt. Han har träffat nån, men inte en amerikanska utan en "fine bird from Kilkenny". (han sa inte så, men jag kan höra/se honom göra det) så nu vill han inte träffas när jag kommer till Dublin. Konstiga människor är ibland, det handlar ju bara om kommunikation. Jag menade inte att vi skulle rymma iväg och gifta oss -bara träffas när jag ändå är i landet. Men om han inte vill så vill han inte. Har har säkert en bra anledning till det och en liten liten del av mig kan kanske förstå det. Väldigt liten dock! :)
Sam och jag skriver lite på Fb ibland nu och jag hoppas att vi kan fortsätta med det. Det är ju alltid kul att hålla kontakten. Alla som jag mött har ju lämnat ett intryck och betytt mycket för min vistelse/äventyr där.. Vore synd om man inte ens kan uppdateras då och då.

J (ex) ska flytta i helgen. Han kommer att bo närmare mig nu. Jag kan se hans nya hus från mitt fönster. Kul faktiskt att ha honom nära även om vi inte ses så himla ofta..

Måste åka upp till Hilda (hildings). Hon har ju flyttat till hus i Söderköping. Nyfiken på att se det!
Verkar vara mitt i skogen, men hon gillar det.

Fasen va jag saknar Dublin och Irland. Det är som att en del av mitt hjärta stannade kvar där. Och nu måste jag åka dit för att få tillgång till det en stund. Kanske flyttar jag tillbaka dit en vacker dag. Men inte nu. Nu får jag nöja mig med att hälsa på ett tag! Och jag måste ju ta tag i mitt lilla företag såklart.


Imorgon får jag en liten dos iaf, jag har en date med Jenny på skype. (Eller Ljungpipan som en av mina gamla tekniker kallade henne härom dagen.) Fredagsmys som vanligt. Hon har ju inte haft internet på två veckor nu så vi har inte kunnat skypa. Dom har flyttat till en trea så när jag kommer har jag ett eget rum. Kan ju inte bli bättre :) Dom andra flickorna på kontoret tycker att vi är lite knäppa som pratar på skype och dricker vin tillsammans, men jag tycker inte det är konstigt alls. Vi har ju gjort det nästan varje fredag i flera månader -varför skulle en sån fin tradition ändras bara för att vi bor i olika länder. DET verkar ju inte klokt. Man måste ju se möjligheterna i livet och fånga dagen (eller den tidpunkt som bjuds). Carpe Diem!

 
Ljungpipan!



Homer:
"Det stora problemet här i världen är kommunikation. Vi har alldeles för mycket kommunikation."