Grinar
Jaha. Då har jag grinat på kontoret. Mina kollegor tror nog att jag är en psykopat..
Kan liksom inte hjälpa det. Har bara värdens sämsta dag.
Men alla är så söta och säger att det går över och att det blir så ibland. Men sen kommer man på varför man kom hit ifrån början. Jag hoppas det.
Ikväll ska jag till min nya lägenhet och lämna deposition. Känns som en dålig tajming eftersom att jag måste pröjsa månadens hyra oxå. Allt på en och samma gång.
Jag vill åka hem!!!
Kommer nog att göra det till jul. Jag saknar min familj och jag saknar en speciell person hur mycket som helst!!
För att inte nämna Sune. Han är det bästa som finns och jag bara drog ifrån det. Hur ska han nånsin kunna lita på mig igen?! När jag kommer hem ska jag se till att jag kan jobba nånstans där han kan vara med mig hela tiden. Vill aldrig lämna honom igen! Lilla Fisen.
Nu ser jag regnbågen. En dubbel faktiskt. Har sett fler regnbågar här under alla gånger jag varit här, än alla ggr i Sverige tillsammans. Kanske för att det alltid regnar här.
Har inte sminkat mig ett dugg idag! Och skiter i det. Såhär gammal och ful är jag och jag tänker vara stolt över det. På nåt sätt...
Imorgon är det fest med kontoret. Är inte alls sugen på att gå, men jag antar att jag kommer att göra det ändå. Många som ska dit har jag uppfattat. Vi får väl se..
Måste låtsas att jag gör nåt nu.
Pussar och kramar
Kan liksom inte hjälpa det. Har bara värdens sämsta dag.
Men alla är så söta och säger att det går över och att det blir så ibland. Men sen kommer man på varför man kom hit ifrån början. Jag hoppas det.
Ikväll ska jag till min nya lägenhet och lämna deposition. Känns som en dålig tajming eftersom att jag måste pröjsa månadens hyra oxå. Allt på en och samma gång.
Jag vill åka hem!!!
Kommer nog att göra det till jul. Jag saknar min familj och jag saknar en speciell person hur mycket som helst!!
För att inte nämna Sune. Han är det bästa som finns och jag bara drog ifrån det. Hur ska han nånsin kunna lita på mig igen?! När jag kommer hem ska jag se till att jag kan jobba nånstans där han kan vara med mig hela tiden. Vill aldrig lämna honom igen! Lilla Fisen.
Nu ser jag regnbågen. En dubbel faktiskt. Har sett fler regnbågar här under alla gånger jag varit här, än alla ggr i Sverige tillsammans. Kanske för att det alltid regnar här.
Har inte sminkat mig ett dugg idag! Och skiter i det. Såhär gammal och ful är jag och jag tänker vara stolt över det. På nåt sätt...
Imorgon är det fest med kontoret. Är inte alls sugen på att gå, men jag antar att jag kommer att göra det ändå. Många som ska dit har jag uppfattat. Vi får väl se..
Måste låtsas att jag gör nåt nu.
Pussar och kramar
Jävla dag!
Idag är en skitdag från början till slut. Jag har inte kunnat sova ett endaste dyft nästan. Kan inte vänja mig vid huset. Känner mig helt otrygg där av nån anledning. När man är sjukt trött och ändå inte kan sova -så börjar iaf jag att hallucinera på nåt vis. Helt plötsligt hoppade en massa hippis fram iklädda säckväv som hölls uppe av grova rep. Där dansade dom omkring i gruset och verkade påkalla olika typer av andar. Och mitt i alltihop ser jag ett känt ansikte närma sig mig. Det var Eva-Lainen som tog sig en liten svängom där. Udda men kul att se. Sen dök mamma upp mitt i allt och gjorde ett sånt där glädjeskutt som SkallePär gör!! Vem som helst kan ju se att jag håller på att bli spritt språngande galen!! Dessutom gick mina byxor sönder igår i sömmen på utsidan, så jag fick tejpa dom och låtsas "hänga" handen i sidan lite tjusigt för att dölja fiaskot.
Och som grädde på moset så ser jag gammal ut idag. Verkar ha blivit en slags hålighet i ögonhålan, altså under. Mörka gropar som trots att jag försökt med diverse förstärkning inte verkar ha några som helst planer på att försvinna. Det enda som kändes bra imorse är taxin. Och att komma till jobbet såklart. Men annars har jag inte mycket positivt att säga.
Tur att jag snart ska flytta! Då kommer jag att bo som en prinsessa i stan i en fiiiin lägenhet. Passar mig mycket bra.
Är hundra på att jag kommer att trivas där. Känns ju sådär kul att betala deposition denna veckan. Men det blir ju desto roligare att få tillbaka den jag har innestående nu.
Igår kväll var en märklig upplevelse. Är inte redo att ta itu med det, men det händer konstiga saker på detta kontor.
Jag hajar fortfarande ingenting och ändå sitter jag och bloggar istället för att lära mig. Fy skäms på sig!!!
Måste jobba nu.
Saknar min Lillfis! Han är såå fin och mysig och mjuk och glad och snäll och bara helt fantastisk. När jag kommer hem ska jag se till att vi kan vara tillsammans hela tiden....
Pussar och Kramar
Och som grädde på moset så ser jag gammal ut idag. Verkar ha blivit en slags hålighet i ögonhålan, altså under. Mörka gropar som trots att jag försökt med diverse förstärkning inte verkar ha några som helst planer på att försvinna. Det enda som kändes bra imorse är taxin. Och att komma till jobbet såklart. Men annars har jag inte mycket positivt att säga.
Tur att jag snart ska flytta! Då kommer jag att bo som en prinsessa i stan i en fiiiin lägenhet. Passar mig mycket bra.
Är hundra på att jag kommer att trivas där. Känns ju sådär kul att betala deposition denna veckan. Men det blir ju desto roligare att få tillbaka den jag har innestående nu.
Igår kväll var en märklig upplevelse. Är inte redo att ta itu med det, men det händer konstiga saker på detta kontor.
Jag hajar fortfarande ingenting och ändå sitter jag och bloggar istället för att lära mig. Fy skäms på sig!!!
Måste jobba nu.
Saknar min Lillfis! Han är såå fin och mysig och mjuk och glad och snäll och bara helt fantastisk. När jag kommer hem ska jag se till att vi kan vara tillsammans hela tiden....
Pussar och Kramar
En multi-kulturell inre resa.
Detta är såå intressant. Hela HP-huset består av olika nationaliteter. Ingen snackar samma språk. Det är väldigt olikt min riktiga välrd. Men sjukt kul. (det känns fortfarande som att detta en nån annans liv jag tillfälligt tagit över och därmed också lånat ut mitt eget.)
Jag har beslutat mig för att se mig om efter ett boende mer centralt, så att jag verkligen kan lära mig att hitta runt därinne i grytan. Känns som en laborint just nu. Har upptäckt att jag blir uttråkad här när jag är ensam. Finns liksom inget kul runt omkring. Tar en (liten) stund att gå till "centrala" Milltown. Där finns ett fik, en spar och en skönhetssalong.
Gulligt, men jag vill vara närmare bruset och alla människor och affärer och biografer och pubar och antika byggnader...
Nu när jag vet att jag kommer att tjäna mer än jag trodde så kan jag tänka mig att betala lite mer för att bo mitt i om jag hittar nåt med bra standard. Dessutom skulle jag säkert spara in det på alla Luas och taxiresor som jag gör nu.
Idag var första "riktiga" dagen. Alla på mitt team har varit mycket hjälpsamma och tålmodiga med alla mina dumma frågor. Jag har fått ett eget skrivbord med egen telefon, dator och egen mailadress! Löjligt kanske, men det var ett stolt ögonblick för mig. Dessutom har vi gått igenom olika program och orderhantering. För att inte nämna alla förkortningar. Träning(!) träning(!) träning(!) är allt jag har att säga sammanfattningsvis.
Just nu blir min rk intervjuvad av en snubbe som också är polsk. Han skriver om polacker som flyttat hit. Så för närvarande är vi en halvgambiansk svensk, 2 polacker och enhalvtysk Irländare i hushållet. :)
Det är peeling- och nattmaskdax för mig snart. Blev bara tvungen att surfa ett tag och blogga lite nu när grannens nät funkar så bra:). Det växlar ju väldigt det där.
Till Kristin:
Tack Kära Vän för att du komenterat bloggen! Jag blev såå glad när jag såg det. Hoppas verkligen att du kommer snart. Tror att du skulle trivas här med alla olika kulturer. Jag har just fått reda på att det finns en china-town inne i stan. Inte för att jag stött på så många asiater, men det låter ju trevligt.
Du är den ende så jag vet inte om någon faktiskt läser den, men det gör inget. Jag älskar ju att skriva och skulle ha gjort det ändå. Lite som en dokumentation av min inre resa.
Vissa saker kan verka banala nu men jag är säker på att de kommer att ha inverkan på något vis, längre fram.
Hoppsan, nu bjuds det på rosé här. Får kleta på masken snabbt!
Bye bye
Jag har beslutat mig för att se mig om efter ett boende mer centralt, så att jag verkligen kan lära mig att hitta runt därinne i grytan. Känns som en laborint just nu. Har upptäckt att jag blir uttråkad här när jag är ensam. Finns liksom inget kul runt omkring. Tar en (liten) stund att gå till "centrala" Milltown. Där finns ett fik, en spar och en skönhetssalong.
Gulligt, men jag vill vara närmare bruset och alla människor och affärer och biografer och pubar och antika byggnader...
Nu när jag vet att jag kommer att tjäna mer än jag trodde så kan jag tänka mig att betala lite mer för att bo mitt i om jag hittar nåt med bra standard. Dessutom skulle jag säkert spara in det på alla Luas och taxiresor som jag gör nu.
Idag var första "riktiga" dagen. Alla på mitt team har varit mycket hjälpsamma och tålmodiga med alla mina dumma frågor. Jag har fått ett eget skrivbord med egen telefon, dator och egen mailadress! Löjligt kanske, men det var ett stolt ögonblick för mig. Dessutom har vi gått igenom olika program och orderhantering. För att inte nämna alla förkortningar. Träning(!) träning(!) träning(!) är allt jag har att säga sammanfattningsvis.
Just nu blir min rk intervjuvad av en snubbe som också är polsk. Han skriver om polacker som flyttat hit. Så för närvarande är vi en halvgambiansk svensk, 2 polacker och enhalvtysk Irländare i hushållet. :)
Det är peeling- och nattmaskdax för mig snart. Blev bara tvungen att surfa ett tag och blogga lite nu när grannens nät funkar så bra:). Det växlar ju väldigt det där.
Till Kristin:
Tack Kära Vän för att du komenterat bloggen! Jag blev såå glad när jag såg det. Hoppas verkligen att du kommer snart. Tror att du skulle trivas här med alla olika kulturer. Jag har just fått reda på att det finns en china-town inne i stan. Inte för att jag stött på så många asiater, men det låter ju trevligt.
Du är den ende så jag vet inte om någon faktiskt läser den, men det gör inget. Jag älskar ju att skriva och skulle ha gjort det ändå. Lite som en dokumentation av min inre resa.
Vissa saker kan verka banala nu men jag är säker på att de kommer att ha inverkan på något vis, längre fram.
Hoppsan, nu bjuds det på rosé här. Får kleta på masken snabbt!
Bye bye
Kopparberg på Capitol!
Fikan som jag hade tänkt ta igår (och faktiskt gjorde först!!) blev helt plötsligt en middag (där jag för övrigt blev ombedd att nämna huvudstäderna på alla skandinaviska länder, av en näst intill redlös man) och en natt på stan. Vi liksom bara hamnade på ett snyggt ställe som heter Capitol. (en av Dublins bästa coctailbarer) Skulle bara ta en öl och sen ta absolut sista LUAS:en hem. Men så blev det såklart inte.
Allt började med att några tjejer gick runt och gjorde reklam för kopparbergs cider. Alla som ville fick ett äpple att lämna in i baren mot en gratis cider och det ville vi såklart. Man måste ju stödja Sverige!
Här görs det enormt mycket reklam för cidern. Tillochmed på radion!
På alla bord fanns en display med reklam på. Det stod:
"It´s called Kopparberg because it comes from the Swedish town of Kopparberg."
Jag tyckte att det var väldigt roligt, medans Claus (som inte alls har min humor) tittade på mig och undrade vad jag skrattade åt. Lät bara så fånigt att jag är säker på att den som skrev det oxå tyckte att det var kul.
Det är verkligen konstigt att prata med någon som inte alls förstår sig på skämt. Verkar vara en kulturbarriär emellan oss. När jag berättade för Joanna imorse frågade hon om han var tysk-belgisk eller frans-belgisk. Tydligen är det hennes uppfattning att tyskar inte har samma typ av humor. Kanske är det så. Kanske är det han..
Kvällen fortskred iaf och i takt med alkoholkonsumtion höjdes musiken, människors röster och därmed oxå stämmningen. Det var hur kul som helst där. Bara bra musik och mycket roliga människor.
Vi hamnade vid samma bord som ett gäng med Irländska tjejer och hängde med dom resten av kvällen.
Klockan halv tre togs sista beställningen i baren och vi insåg att det var läge att dra sig hemmåt. Det var bara det att alla i hela Dublin verkade ha samma plan. (Vilket inte är kul alls för det finns fan inga taxibilar i den här stan.)
Joanna kallar det "zombie-timmen" när alla packade människor raglar runt på gatorna och försöker sitt bästa för att ta sig hem. Man kan få vänta en timme om det vill sig illa. Jag lyckades relativt snabbt vinka in en, men han drog direkt när jag undrade om jag kunde betala med kort. Här betalar man alltid cash i taxi så det var bara att traska vidare och vänta på en annan som var vänlig nog att stanna. En timme senare var jag hemma och kunde avnjuta min välförtjänta hamburgare som jag köpte på vägen.
Idag var jag medbjuden på en spelning igen i Docklands. Ligger lite norr om stan åt andra hållet ifrån mig, men jag hade bara ingen lust. Det har gått i ett sen jag anlände på den här ön. Känns skönt att bara vara "hemma" lite. Har fått tvättat och lagat mat och kollat på film. Nu är det dags för en matsmältnings promenad.
Imorgon är det en ny vecka och nya utmaningar. Ska verkligen bli intressant att se hur det funkar där.
Svenskarna verkar dessutom ha bäst avtal jämfört med andra länder. Vi är de enda som har möjlighet att göra "out of hours". Viket i stort innebär att vi tar med dator och telefon hem och tar emot samtal hemifrån i en vecka ca varje 5-6 veckor. I gengäld får vi en väldigt bra lön. Låter som en riktigt bra deal. Alla snackar om det på företaget för de andra vill ju såklart göra det oxå. Sen får vi taxi på morgonen. Och allt detta bara för att vi talar svenska!
Vem hade trott att det skulle löna sig så att vara svensktalande i Dublin?!
Allt började med att några tjejer gick runt och gjorde reklam för kopparbergs cider. Alla som ville fick ett äpple att lämna in i baren mot en gratis cider och det ville vi såklart. Man måste ju stödja Sverige!
Här görs det enormt mycket reklam för cidern. Tillochmed på radion!
På alla bord fanns en display med reklam på. Det stod:
"It´s called Kopparberg because it comes from the Swedish town of Kopparberg."
Jag tyckte att det var väldigt roligt, medans Claus (som inte alls har min humor) tittade på mig och undrade vad jag skrattade åt. Lät bara så fånigt att jag är säker på att den som skrev det oxå tyckte att det var kul.
Det är verkligen konstigt att prata med någon som inte alls förstår sig på skämt. Verkar vara en kulturbarriär emellan oss. När jag berättade för Joanna imorse frågade hon om han var tysk-belgisk eller frans-belgisk. Tydligen är det hennes uppfattning att tyskar inte har samma typ av humor. Kanske är det så. Kanske är det han..
Kvällen fortskred iaf och i takt med alkoholkonsumtion höjdes musiken, människors röster och därmed oxå stämmningen. Det var hur kul som helst där. Bara bra musik och mycket roliga människor.
Vi hamnade vid samma bord som ett gäng med Irländska tjejer och hängde med dom resten av kvällen.
Klockan halv tre togs sista beställningen i baren och vi insåg att det var läge att dra sig hemmåt. Det var bara det att alla i hela Dublin verkade ha samma plan. (Vilket inte är kul alls för det finns fan inga taxibilar i den här stan.)
Joanna kallar det "zombie-timmen" när alla packade människor raglar runt på gatorna och försöker sitt bästa för att ta sig hem. Man kan få vänta en timme om det vill sig illa. Jag lyckades relativt snabbt vinka in en, men han drog direkt när jag undrade om jag kunde betala med kort. Här betalar man alltid cash i taxi så det var bara att traska vidare och vänta på en annan som var vänlig nog att stanna. En timme senare var jag hemma och kunde avnjuta min välförtjänta hamburgare som jag köpte på vägen.
Idag var jag medbjuden på en spelning igen i Docklands. Ligger lite norr om stan åt andra hållet ifrån mig, men jag hade bara ingen lust. Det har gått i ett sen jag anlände på den här ön. Känns skönt att bara vara "hemma" lite. Har fått tvättat och lagat mat och kollat på film. Nu är det dags för en matsmältnings promenad.
Imorgon är det en ny vecka och nya utmaningar. Ska verkligen bli intressant att se hur det funkar där.
Svenskarna verkar dessutom ha bäst avtal jämfört med andra länder. Vi är de enda som har möjlighet att göra "out of hours". Viket i stort innebär att vi tar med dator och telefon hem och tar emot samtal hemifrån i en vecka ca varje 5-6 veckor. I gengäld får vi en väldigt bra lön. Låter som en riktigt bra deal. Alla snackar om det på företaget för de andra vill ju såklart göra det oxå. Sen får vi taxi på morgonen. Och allt detta bara för att vi talar svenska!
Vem hade trott att det skulle löna sig så att vara svensktalande i Dublin?!
Första veckan avklarad!
Helt plötsligt var det onsdag och jag är klar på jobbet för denna vecka. Det har gått så fort och varit så intensivt att jag är helt slut. Men jag har mött fantastiska människor som jag kommer att hålla kontakten med och är mycket glad över det.
Pratade just med Karen. Hon plockar upp mig imorgon vid 19 och efter det ska vi till Dalkey för att käka på nån trevlig restaurang och för att sedan gå på en spelning, Ser jag fram emot.
Idag är första kvällen som jag känner mig lugn med att inte ha några planer. Är sååå trött att jag bara längtar efter att få gå och lägga mig. (klockan är bara 19:20!).
Igår när jag kom hem var planen att gå och lägga mig tidigt, men så började jag och Joanna att dricka vin så den planen dog ut direkt:).
Träffade Bettina idag för första gången. Vi har bara mailat med varandra innan så det var kul att faktiskt träffas face to face. Hon var jättegullig och vi kommer att jobba ihop, så det känns bra.
Kunde aldrig tro att allt bara skulle fixa sig så snabbt som det har gjort.
På fredag är jag medbjuden på Belgisk öl festival. Det verkar mycket intressant. Skrattade nästan lite inombords när Claus frågade om jag dricker öl(!) och om jag var intresserad av att hänga på. Sött!
Nåväl. Avsaknaden av Sune finns hela tiden och det är väl egentligen den enda som jag verkligen saknar hemifrån. (inget illa menat) Självklart saknar jag mina vänner och min familj oxå men dem kan jag ringa när det blir jobbigt.
Ska göra mig iordning nu och kollla på film innan jag slumrar till för natten.
Sov gott alla!
Pratade just med Karen. Hon plockar upp mig imorgon vid 19 och efter det ska vi till Dalkey för att käka på nån trevlig restaurang och för att sedan gå på en spelning, Ser jag fram emot.
Idag är första kvällen som jag känner mig lugn med att inte ha några planer. Är sååå trött att jag bara längtar efter att få gå och lägga mig. (klockan är bara 19:20!).
Igår när jag kom hem var planen att gå och lägga mig tidigt, men så började jag och Joanna att dricka vin så den planen dog ut direkt:).
Träffade Bettina idag för första gången. Vi har bara mailat med varandra innan så det var kul att faktiskt träffas face to face. Hon var jättegullig och vi kommer att jobba ihop, så det känns bra.
Kunde aldrig tro att allt bara skulle fixa sig så snabbt som det har gjort.
På fredag är jag medbjuden på Belgisk öl festival. Det verkar mycket intressant. Skrattade nästan lite inombords när Claus frågade om jag dricker öl(!) och om jag var intresserad av att hänga på. Sött!
Nåväl. Avsaknaden av Sune finns hela tiden och det är väl egentligen den enda som jag verkligen saknar hemifrån. (inget illa menat) Självklart saknar jag mina vänner och min familj oxå men dem kan jag ringa när det blir jobbigt.
Ska göra mig iordning nu och kollla på film innan jag slumrar till för natten.
Sov gott alla!
Första dagen på jobbet!
Det blev inte mycket sömn inatt. Så många tankar som snurrade i mitt huvud.
Men när klockan blev 8 påbörjade jag min 20 minuters promenad till HP. Som vanligt i mitt liv så kommer allt med en liten "tvist". Om man nu kan kalla det.
En bit ner för gatan råkade jag ut för en blottare! Kan du tänka. En fullständig idiot som satt i sin bil och ropade dit mig. Han ropade: excuse me!, och vänlig som jag är gick jag dit för att se vad han ville. Tänkte att han kanske skulle fråga efter vägen eller nåt (som om jag hade kunnat hjälpa till). När jag böjde mig för att titta in i bilen, såg jag att han hade helt andra planer! Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Tror inte att jag sett en blottare någonsin förut. Vilken idiot! Jag bara forsatte att gå och han åkte vidare.
Chockad tänkte jag för mig själv att detta kanske var ett tecken på att jag inte borde vara här, men jag betsämde mig sedan för att nu kunde det bara bli bätte- och det blev det.
Vi var runt 20 stycken från olika länder i Europa som skulle påbörja intron idag. Alla ska såklart till olika avdelningar.
Men det var väldigt trevligt med så många olika nationaliteter.
Så efter en massa information om säkerhet och så vidare- blev jag visad min avdelning och presenterad för mina nya kollegor. Där fick jag oxå veta att en taxi kommer att plocka upp mig varje morgon och ta mig till kontoret. Helt gratis!
Skönt! Nu kommer jag iaf inte att stöta på honom igen.
Jag kommer att få lite generell träning tisdag och onsdag, för att vara ledig på torsdag, fredag.
Då måste jag ta mig till banken och till skattekontoret för att fixa ett konto där. Här funkar det nämligen så att
om man inte gör det så betalar man 41% skatt istället för 20% som jag kommer att göra så fort jag är registrerad.
Nästa vecka och följande 3-4 kommer jag att få träning på den avdelning som jag kommer att vara på.
Det hela känns mycket bra och alla verkar trevliga och hjälpsamma.
Dock är det en helt ny upplevelse som jag inte vet så mycket om ännu, så det är lite pirrigt.
Nu kommer snart Joanna´s pojkvän hit. Vi ska kolla på film och sen är det väl tid för sängen igen antar jag.
Känns så skönt att första dagen är avklarad.
Pratade med min mamma idag. Jag frågade hur det var med Sune. Hon svarade att allt var bra men att han är så lat att han inte vill promenera knappt. Han kissar och bajar och sen vill han gå hem. Stackars Pandora.
Kan ju inte annat än att avguda den lille rackar´n. Saknar honom massor!
Nu ska jag sluta nu och ta på mig myskläderna.
Kram kram
Idag slog det mig. Jag har flyttat till Dublin!
Ja, så var det faktiskt. Jag har ju varit här sen i fredags, men det sjönk verkligen in idag när jag tog en promenad för att reka vägen till jobbet. Det tar mig 20 minuter att gå dit. Känns bra. Då blir jag ju tvungen att röra på mig..
Jag har varit lite sur på att vi ännu inte har internet. (har ju blivit helt beroende och inte kunnat surfa sen fredag morgon) Men nu upptäckte jag att grannen har osyddat nät! Gissa om jag blev glad. Det är ju helt fantastiskt! Så nu kan jag surfa på hans/hennes tills vi fått eget. Nöden har faktiskt ingen lag.
När jag kom i fredags så möttes jag upp inne i stan av min gulliga rumskompis Joanna och hennes pojkvän. (en trevlig Irländsk kille med mycket skägg) Efter det gick vi och käkade och väl hemma i huset snackade vi tills klockan blev 1. Sen var det läggdags och till min förvåning sov jag gott hela natten. På morgonen gav dom sig av och jag blev ensam här. Lite märklig känsla. Visste liksom inte vad jag skulle hitta på. Det tar ju ett tag innan man bara kan känna sig hemma och vara nöjd med att inte göra något alls. Nåväl, jag gav mig av och handlade lite. Bara tråkiga praktiska saker. Trots att jag var i ett gigantiskt varuhus med massor av kul saker att handla.
Tyvärr tryter det lite (jävligt mycket) i kassan så jag fick helt enkelt välja. Och då valde jag att göra på det vuxna förnuftiga sättet. Kvällen spenderade jag med en massa Irländska snubbar nere på den lokala puben. Ganska trevligt faktiskt. Det är så enkelt att få kontakt med människor här. Hade jag gjort så i Sverige så hade jag väl blivit utslängd och körd med poliseskort till Lillhagen eller liknande.
Så imorgon är det alltså dags för första dagen på jobbet. Det har känts så avlägset men nu är det faktiskt dags. Jäkligt pirrigt måste jag säga. Jag pratade med Bettina igår. (som jag hittade på nätet och som är anledningen till att jag ens kom på tanken att söka till HP. Hon jobbar där.) Hon verkar väldigt trevlig och hon har varit mycket hjälpsam och svarat på alla mina frågor. Dock har vi ju aldrig träffats så det ska bli kul att få göra det nu. Vi ska träffas och käka lunch på tisdag. Imorgon och några veckor fram över kommer jag att ha introduktion. Hon trodde att vi var ett par stycken som ska läras upp från scratch. Vi får väl se. Jag vet egentligen inte så mycket mer än att jag ska vara där kl 8.30 och att jag väl där ska fråga efter David Byrnes.
Jag saknar lille Sune. Det kommer att bli den största utmaningen att vara ifrån honom, men jag vänjer mig väl. Det är ju faktiskt inte för evigt heller.
Nu ska jag kolla på en film och dricka en massa te.
Puss och kram till er alla där hemma. Kom gärna och hälsa på mig. Vi har gott om plats.
Jag har varit lite sur på att vi ännu inte har internet. (har ju blivit helt beroende och inte kunnat surfa sen fredag morgon) Men nu upptäckte jag att grannen har osyddat nät! Gissa om jag blev glad. Det är ju helt fantastiskt! Så nu kan jag surfa på hans/hennes tills vi fått eget. Nöden har faktiskt ingen lag.
När jag kom i fredags så möttes jag upp inne i stan av min gulliga rumskompis Joanna och hennes pojkvän. (en trevlig Irländsk kille med mycket skägg) Efter det gick vi och käkade och väl hemma i huset snackade vi tills klockan blev 1. Sen var det läggdags och till min förvåning sov jag gott hela natten. På morgonen gav dom sig av och jag blev ensam här. Lite märklig känsla. Visste liksom inte vad jag skulle hitta på. Det tar ju ett tag innan man bara kan känna sig hemma och vara nöjd med att inte göra något alls. Nåväl, jag gav mig av och handlade lite. Bara tråkiga praktiska saker. Trots att jag var i ett gigantiskt varuhus med massor av kul saker att handla.
Tyvärr tryter det lite (jävligt mycket) i kassan så jag fick helt enkelt välja. Och då valde jag att göra på det vuxna förnuftiga sättet. Kvällen spenderade jag med en massa Irländska snubbar nere på den lokala puben. Ganska trevligt faktiskt. Det är så enkelt att få kontakt med människor här. Hade jag gjort så i Sverige så hade jag väl blivit utslängd och körd med poliseskort till Lillhagen eller liknande.
Så imorgon är det alltså dags för första dagen på jobbet. Det har känts så avlägset men nu är det faktiskt dags. Jäkligt pirrigt måste jag säga. Jag pratade med Bettina igår. (som jag hittade på nätet och som är anledningen till att jag ens kom på tanken att söka till HP. Hon jobbar där.) Hon verkar väldigt trevlig och hon har varit mycket hjälpsam och svarat på alla mina frågor. Dock har vi ju aldrig träffats så det ska bli kul att få göra det nu. Vi ska träffas och käka lunch på tisdag. Imorgon och några veckor fram över kommer jag att ha introduktion. Hon trodde att vi var ett par stycken som ska läras upp från scratch. Vi får väl se. Jag vet egentligen inte så mycket mer än att jag ska vara där kl 8.30 och att jag väl där ska fråga efter David Byrnes.
Jag saknar lille Sune. Det kommer att bli den största utmaningen att vara ifrån honom, men jag vänjer mig väl. Det är ju faktiskt inte för evigt heller.
Nu ska jag kolla på en film och dricka en massa te.
Puss och kram till er alla där hemma. Kom gärna och hälsa på mig. Vi har gott om plats.
Jag ska flytta till Dublin!!!
Ok. Jag har mottagit ett viss missnöje från vänner (som jag har sagt till att läsa denna fantastiska blogg) som inte riktigt tycker att jag skrivit riktigt som jag borde. Jag håller med. (Tack Kära Sara!, jag hade säkert aldrig kommit igång annars)
Sålänge jag kan minnas så har jag viljat lämna kära Sverige och ge mig av till ett engelsktalande land. (jag brukade tro att det var England). Dels för att slipa på uttal men mest för att bara få leva i en annan miljö och skapa mig ett liv utan alla skyddsnät (i form av vänner, familj mm) som finns här.
Men det har liksom aldrig blivit av. Något annat har alltid kommit i vägen.
Men nu är det alltså dax.
Jag bestämde mig när jag var i Norge och insåg att denna resa varit utstakad sedan länge.
Så jag sa till Eva-Lainen att när vi kommer hem, så ska jag hyra ut min lägenhet och åka till Dublin.
Jaha, sa hon. (jag har sagt det innan)
Sagt och gjort. 2 veckor senare var min lägenhet uthyrd och jag hade ytterligare 2 veckor på mig att lämna den.
Det var mycket märkligt. Särskilt eftersom att om jag inte fixar ett jobb på Irland inom en snar framtid så får jag flytta hem igen. Jag flyttade för 8 år sedan.
Men men mitt plan gick den 18/6. Jag hade en intervju 2,5 timmar efter landning och hade inte den blekaste om vart jag skulle. Som tur var så hade jag Patrick som kunde visa mig..
Så var iaf tanken. Väl i Dublin ringer han mig och säger att han just fått veta att han måste delta i ett möte och kan därför inte möta upp mig. Men han lyckades ge mig en vägbeskrivning så att jag åtminstonde hittade till hans jobb.
Väl där försåg han mig med en karta och ett paraply (det regnade) och sa lycka till! Jag började traska och hittade otroligt nog rätt. I tid!
(jag är väldigt stolt över detta då mitt lokalsinne och min känsla för kartläsning ibland sviker rätt så ordentligt, för att inte nämna att jag aldrig lyckas komma i tid ens när jag vet vart jag ska.)
Hur som helst. En intervju på engelska och jag hade just landat. Kändes inte som att jag ens kunde gräsrotsnivå-engelska just då.
Lyckades iaf få fram det jag ville ha sagt och nästa dag var det dax för den riktiga intervjun med HP.
Oliver, på rekryteringsfirman sa att intervjun kanske skulle vara på svenska så jag kände mig lite bättre till mods en stund.
Ja, iaf till jag kom dit och insåg att en av tjejerna som skulle vara med var Irländsk. (den andre var svensk)
Det blev engelska och dagen efter ringde Oliver mig och sa att jag fick det.
Det går fort där borta.
Jag var jätteglad! Ett jobb på 2 dgr. Men nu kom nästa fråga: Vart ska jag bo?
Jag ringde på minst tusen annonser, känns det som.
Jag gick på 3.
Den första var en lägenhet med tre människor som var lite väl "hippiestyle" för min smak. Inte nog med att jag tror att jag skulle blivit psykiskt sjuk av all tvätt som verkade hänga överallt, lägenhetsansvarige verkade aningen slirig på orden. Ingen av oss kunde riktigt förstå vad han sa. (Sofia sa senare att hon trodde att han var efterbliven. Jag tror att han var Nordirländsk.) Det kanske bara var våra gräsrotsöron.
Jag lovade att höra av mig senare.
Utan några som helst förhoppningar gick vi iväg till läg nummer 2.
Väl där öppnar en absolut gudomlig charmig man med ett leende. (vi kunde inte heller sluta le)
Det hela blev fånigt och nästan lite pinsamt då vi bara fnissade och talade om allt utom rummet.
Och det blev förmodligen inte bättre av att jag plöstligt utbrast: I am interrested!
Sofia gav mig en blick och vi tackade flinande för oss.
Jag lovade att höra av mig under kvällen.
Den 3:dje var ett smalt litet radhus med två sovrum.
Ljust och rymligt och gott om uttrymme. Det var hur bra som helst men jag ville inte säga det till henne (hon sa att hon gärna ville att jag skulle flytta in) eftersom vi hade fler att titta på.
Väl ute i bilen insåg vi att vi var sjukt hungriga och åkte hem. Vi lagade mat, tog ett glas vin och låtsades fundera lite innan jag ringde till Joanna och sa att jag var intresserad. Hon blev jätteglad! (och jag med).
Senare på kvällen fick jag ett sms. Det var från Mr. Charming som undrade hur det hade gått. Jag svarade artigt att jag hittat ett annat ställe och önskade dom lycka till med att hitta en rumskompis.
Han svarade: I think we should go out for a drink.
Mitt svar: I agree!
Saken biff. Så var det med den saken. Vi har bestämt att vi ska träffas när han kommer tillbaka ifrån sin semester. Han bor i området och kanske kan visa mig trevliga platser.
Nu, kära vänner ska Miss Jagne gå och nana.
Sålänge jag kan minnas så har jag viljat lämna kära Sverige och ge mig av till ett engelsktalande land. (jag brukade tro att det var England). Dels för att slipa på uttal men mest för att bara få leva i en annan miljö och skapa mig ett liv utan alla skyddsnät (i form av vänner, familj mm) som finns här.
Men det har liksom aldrig blivit av. Något annat har alltid kommit i vägen.
Men nu är det alltså dax.
Jag bestämde mig när jag var i Norge och insåg att denna resa varit utstakad sedan länge.
Så jag sa till Eva-Lainen att när vi kommer hem, så ska jag hyra ut min lägenhet och åka till Dublin.
Jaha, sa hon. (jag har sagt det innan)
Sagt och gjort. 2 veckor senare var min lägenhet uthyrd och jag hade ytterligare 2 veckor på mig att lämna den.
Det var mycket märkligt. Särskilt eftersom att om jag inte fixar ett jobb på Irland inom en snar framtid så får jag flytta hem igen. Jag flyttade för 8 år sedan.
Men men mitt plan gick den 18/6. Jag hade en intervju 2,5 timmar efter landning och hade inte den blekaste om vart jag skulle. Som tur var så hade jag Patrick som kunde visa mig..
Så var iaf tanken. Väl i Dublin ringer han mig och säger att han just fått veta att han måste delta i ett möte och kan därför inte möta upp mig. Men han lyckades ge mig en vägbeskrivning så att jag åtminstonde hittade till hans jobb.
Väl där försåg han mig med en karta och ett paraply (det regnade) och sa lycka till! Jag började traska och hittade otroligt nog rätt. I tid!
(jag är väldigt stolt över detta då mitt lokalsinne och min känsla för kartläsning ibland sviker rätt så ordentligt, för att inte nämna att jag aldrig lyckas komma i tid ens när jag vet vart jag ska.)
Hur som helst. En intervju på engelska och jag hade just landat. Kändes inte som att jag ens kunde gräsrotsnivå-engelska just då.
Lyckades iaf få fram det jag ville ha sagt och nästa dag var det dax för den riktiga intervjun med HP.
Oliver, på rekryteringsfirman sa att intervjun kanske skulle vara på svenska så jag kände mig lite bättre till mods en stund.
Ja, iaf till jag kom dit och insåg att en av tjejerna som skulle vara med var Irländsk. (den andre var svensk)
Det blev engelska och dagen efter ringde Oliver mig och sa att jag fick det.
Det går fort där borta.
Jag var jätteglad! Ett jobb på 2 dgr. Men nu kom nästa fråga: Vart ska jag bo?
Jag ringde på minst tusen annonser, känns det som.
Jag gick på 3.
Den första var en lägenhet med tre människor som var lite väl "hippiestyle" för min smak. Inte nog med att jag tror att jag skulle blivit psykiskt sjuk av all tvätt som verkade hänga överallt, lägenhetsansvarige verkade aningen slirig på orden. Ingen av oss kunde riktigt förstå vad han sa. (Sofia sa senare att hon trodde att han var efterbliven. Jag tror att han var Nordirländsk.) Det kanske bara var våra gräsrotsöron.
Jag lovade att höra av mig senare.
Utan några som helst förhoppningar gick vi iväg till läg nummer 2.
Väl där öppnar en absolut gudomlig charmig man med ett leende. (vi kunde inte heller sluta le)
Det hela blev fånigt och nästan lite pinsamt då vi bara fnissade och talade om allt utom rummet.
Och det blev förmodligen inte bättre av att jag plöstligt utbrast: I am interrested!
Sofia gav mig en blick och vi tackade flinande för oss.
Jag lovade att höra av mig under kvällen.
Den 3:dje var ett smalt litet radhus med två sovrum.
Ljust och rymligt och gott om uttrymme. Det var hur bra som helst men jag ville inte säga det till henne (hon sa att hon gärna ville att jag skulle flytta in) eftersom vi hade fler att titta på.
Väl ute i bilen insåg vi att vi var sjukt hungriga och åkte hem. Vi lagade mat, tog ett glas vin och låtsades fundera lite innan jag ringde till Joanna och sa att jag var intresserad. Hon blev jätteglad! (och jag med).
Senare på kvällen fick jag ett sms. Det var från Mr. Charming som undrade hur det hade gått. Jag svarade artigt att jag hittat ett annat ställe och önskade dom lycka till med att hitta en rumskompis.
Han svarade: I think we should go out for a drink.
Mitt svar: I agree!
Saken biff. Så var det med den saken. Vi har bestämt att vi ska träffas när han kommer tillbaka ifrån sin semester. Han bor i området och kanske kan visa mig trevliga platser.
Nu, kära vänner ska Miss Jagne gå och nana.
